Fortuna

Bornholm är ”solskensön” och Östersjöns pärla. Vi har hört det titt som tätt och läst det i många artiklar. Som dykare har vi ivrigt slukat vartenda ord om sikt i superklass, underbara naturdyk och massor av vrak. Speciellt det där med vraken läste vi med extra stor uppmärksamhet. Det är bara ett litet problem. Ibland kommer riktig vrakdykning på tal. På öns dykcentra har de då satt upp outgrundliga leenden och kliat sig hemlighetsfullt i skägget. I många fall har de bara bjudit tillresande dykare på några enkla standardvrak.

Sånt är lite synd. Stora delar av marknadsföringen går ut på att ”vrak – hela havet är fullt av dem”. Vad är fagra drömmar och vad är konkret verklighet? Besökande dykare har typiskt bara några korta semesterdagar på sig för att hinna se något av Danmarks bästa dykning.
I de flesta fall finns det enbart möjlighet att få komma med till allmänt kända vrak. Föralldel är de också bra. Inte ett ont ord om dem. Men vore det inte ganska intressant att få besöka andra vrak? Sådana vars position inte har varit välkänd under den senaste tioårsperioden.

Goda vrakpositioner har ett problem. De tar ofta lång tid att finna. När det lyckas blir det jackpot. Då lutar det åt att man behåller positionen för sig själv. Ända tills vraket är helt nedbrutet av ålderdom.

lik på stranden Fortuna byggdes i Stubbekøbing 1915. Hon var en motorskonert för dåtidens livliga godstrafik. Skrovet var av ek och bok. Det mätte 23,6 meter i längd och 6,4 i bredd. Med sina 66 bruttoregisterton hade hon en total lastförmåga på 130 ton. Som komplement till segelytan hade hon en maskin. Den presterade 34 hästkrafter.

Vem som var fartygets allra första ägare är osäkert. Från 1922 var hon registrerad på F.R.Stage i Bøgeskov. Där seglade hon framgångsrikt med styckegods fram till november 1942. Då såldes fartyget till ett partsrederi i Fakse Ladeplads.

Dåtida presslägg beskriver henne som ett osedvanligt ståtligt och välhållet skepp. Hon var ett fartyg man lade märke till i Køge Havn där hon hörde hemma.

Vädret hade varit hårt i ett par dagar den 2 december 1942. Våldsam sjögång hade på flera ställen orsakat kraftig erosion längs Bornholms kuster. Vid åttatiden på morgonen var Viggo Reinersen ute för att gå en tur längs stranden och inspektera skadorna. Då gjorde han ett otäckt fynd. Vid Leuka hittade han nämligen ett lik i strandkanten. Det bar en livboj runt midjan. Reinersen skyndade sig att underrätta polisen. Den förolyckade togs till bårhuset i Hasle.

Ungefär samtidigt observerades en livbåt i bränningarna söder om Hasle. Det tog lite tid att bärga den. Efter ett par timmars hårt arbete lyckades det. Livbåten tillhörde Fortuna. Båten var tom sånär som på ett par åror och en mistlur. Polisen och distriktsläkaren företog likbesiktning på den döde i Hasle. Med ledning av pass och sjömansbok kunde han identifieras som Svend Aage Ipsen Holm. Han var...