DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

  Rejse  Resa
Fransk Polynesien – en dröm blir verklighet
Man känner sig rätt liten när man kommer nära knölvalarna.
Fransk Polynesien – en dröm blir verklighet
Fransk Polynesien – en dröm blir verklighet
Fransk Polynesien – en dröm blir verklighet
Fransk Polynesien – en dröm blir verklighet
Fransk Polynesien – en dröm blir verklighet
Farvattnen kring de polynesiska öarna är storfiskområde. Här simmar en stor napoleonsfisk runt på revet.
Fransk Polynesien – en dröm blir verklighet
Om man inte tycker om att dyka med hajar, så ska man inte åka till Franska Polynesien.
Fransk Polynesien – en dröm blir verklighet
Det är lättare att komma nära knölvalarna om man snorklar.
Fransk Polynesien – en dröm blir verklighet
Ovan vattnet är Polynesien precis så exotiskt och måleriskt som man föreställer sig.
Fransk Polynesien – en dröm blir verklighet
Inkvarteringsförhållandena är primitiva, men utsikten är det inget fel på.
Fransk Polynesien – en dröm blir verklighet
Fransk Polynesien – en dröm blir verklighet

Fransk Polynesien

– en dröm blir verklighet

Av Robert Zimmermann

Från början har de flesta dykare en längtan efter att dyka i klart varmt vatten med mängder av färggranna fiskar. Någonstans i bakhuvudet brukar det ligga en ännu större dröm – den yppersta upplevelsen. Själv har jag dykt i väldigt många år. Jag har varit med om massor av spännande äventyr. Ändå gick även jag runt med en sådan dröm. Jag ville dyka med valar!

Redan tidigt i våras beslutade jag att drömmen skulle bli verklighet. Jag ville dyka i Polynesien. Där hade jag aldrig dykt förr. Ingen jag kände hade någonsin dykt där. Polynesien skulle vara ett ställe med upplevelser utöver det normala. Enligt uppgift skulle det finnas knölval där. Resplanen omfattade 28 dagar. Den innefattade besök på tre öar förutom Tahiti. Huvudattraktionen skulle vara dykning med knölval.
Polynesien ligger söder om ekvatorn på andra sidan av världen. Bara resan dit tog 25 timmar. Planet landade vid niotiden på kvällen lokal tid i huvudstaden Papeete på Tahiti. Självklart är man ganska mör efter 25 timmar på planet. Men så klev vi ut. Vi möttes av 26 grader varm luft, polynesisk musik och leende ansikten. Vi visste direkt att vi hade kommit rätt. Redan på flygplatsen fick jag en blomsterkrans om halsen. Någon sade: ”Välkommen till paradiset!”
Researrangören hade lyckats samla ihop en liten grupp dykare med samma dröm som jag. Nu träffade jag dem och fick lite sällskap på den fortsatta resan. Efter en god natts sömn och överdådig frukost fortsatte vi med färja till grannön Moorea. Den ligger en timmes båtfärd från Tahiti. Där skulle vi tillbringa en vecka.

Bra start
På Moorea finns inga höga hus. ”Hotellet” bestod av ett område med hyddor i polynesisk stil. Inte särskilt lyxigt. Allt som behövdes fanns ändå på plats. Vardagsrum med luftkonditionering, två sängar, skåp, ett litet kök och ett badrum med dusch och både kallt och varmt vatten. Dessutom hade hyddan en härligt stor altan med bänkar och stolar. Stället hade egen badstrand och restaurang med utsikt över havet.
Strax efter ankomsten till hotellet fick vi besök från dykcentret vi skulle dyka med. De hade värdefulla upplysningar. Förutom den sedvanliga dykningen erbjöd de möjlighet att se knölval. Och valarna hade parningstid just nu!
Nästa morgon startade vår första dykdag. Vädret var lite mulet och det blåste en del. Inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Men temperaturen var i alla fall kring 30 grader. Det var OK. Det tog en halvtimmes färd med snabbgående aluminiumbåt att komma till det första dykstället. Redan innan vi gjort oss klara att dyka såg vi hajar i ytan. Låt mig säga det med en gång: Den som inte tål att se hajar under dyket ska inte åka till Polynesien. Hajar finns överallt.
Djupet var ungefär 20 meter. Vi kunde utan besvär se korallerna och fiskarna på bottnen redan från ytan. Vattnet höll ungefär 29 grader. När vi hoppade i kom genast ett par grå revhajar. De granskade oss och följde oss ner till bottnen.
En bit bort från båten hade man placerat en liten polynesisk skulptur av en vattengudinna på bottnen. Henne skulle vi först hälsa på. Fisklivet bland korallerna var häpnadsväckande. Ovanför strök en hel del hajar omkring. Vid ett tillfälle fick vi syn på en liten flock delfiner. De drog sig snabbt undan. På vägen upp gled en örnrocka förbi medan vi simmade mot...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser