Fuerteventura

Ibland fungerar det inte att åka På en renodlad dyksemester. Vänner, familj eller flickvän som inte dyker ska följa med, och de brukar ställa helt andra krav än att det ska finnas syre ombord och att vattnet inte är för grunt. Det är då man som dykare suckar djupt och begrundar livets orättvisor. Men det finns en utväg!
Kanarieöarna är ett säkert kort för familjer och andra som vill varva ner en vecka när vädret börjar bli ruggigt här hemma. Så tänkte vi och for till Fuerteventura för att besöka det delvis svenskägda dykcentret Deep Blue Diving i Caleta de Fuste, eller El Castillo som det ofta kallas.
Orten är faktiskt rätt trist, men ön har förvånansvärt mycket att bjuda på. Först och främst finns det härliga långa stränder med klart och ibland också varmt vatten. Solen skiner också för det mesta och redan där är många i hamn vad gäller attraktioner. Är man mer svårflörtad rekommenderas att hyra en bil och ge sig ut på tur. För mig är det den vilda västkusten som lockar, med karga branta klippor och dånande skummande hav. Här är också de små samhällena mindre påverkade av massturismen, som tycks trivas bäst i ostsidans lugnare vatten.
Men nu är det dykningen vi är här för. Mitt emellan stranden och hamnen ligger Deep Blues anläggning med utrustningsförråd, sköljkar och egen solveranda med havsutsikt. Skånske delägaren Rolle Mårtensson tar emot oss och berättar om säkerhet, båtar, dykplatser etc. Sedan är det bara att plocka ihop grejerna och ge sig iväg.

vulkanism Vi åker ut i en snabb RIB (gummibåt med v-formad hårdköl) till en dykplats utanför Las Salinas, ett område med terrasser för saltutvinning ur havsvatten. Gummibåten förtöjs i en boj, och vi rullar i. Visst är det en underbar känsla att komma i vattnet igen efter en tids uppehåll. Bli omsluten av det blå och återupptäcka tyngdlöshetens evangelium. Nyfrälsta glider vi ner till den vulkaniska bottnen och sedan över kanten till klippväggen. Undervattenslandskapet är mycket kuperat med fantasifulla klippformationer i en sluttande och allt djupare sandslänt.

Vi simmar in i en ravin som tillfälligt förvandlas till en grottliknande tunnel. Små nakensnäckor trevar runt i öppningen i jakt på gud vet vad. In under ett uthäng snurrar en stor märklig fisk omkring. Jag pressar mig in en bit för att få en bättre titt. Sannerligen märkligt! Det ser ut som en långa men med långa benliknande tveeggade känselspröt som sticker ut nedanför gälarna. Det verkar som om den känner sig fram över botten med dem i jakt på något ätbart. (Jag slog sedan upp den i land och fick veta att den hette forkbeard, phycis phycis, och att den är mycket ovanlig och ofta lever på djup större än 100 meter. Tydligen älskar den att äta räkor.)
På andra sidan ravingrottan fortsätter väggen till höger medan fristående klippor bildar ett spännande dykområde lite djupare ner. I en smal skreva mellan två...