Grå tryckarfisk

Förmodligen har arten endast fångats vid ett enda tillfälle tidigare i svenska vatten, nämligen i Bohuslän vid Brofjordens mynning 1993. Då blev Kjell Kaborn från Kungshamn först med att fånga arten i svenska vatten. Fisken hade fastnat i hans krabbgarn på 10-14 meters djup vid ön Lindholmen strax utanför Skalhamn. Även i Danmark har arten fångats åtminstone två gånger: en gång 1972 i ett bottengarn vid Grådypet tio kilometer väst om Esbjerg samt hösten 2004 i Öresund vid Vedbæk strax norr om Köpenhamn. Första gången den grå tryckarfisken konstaterades i Norge var den ovanligt varma sommaren 1995. Då fångades inte mindre än fyra individer på olika ställen längs kusten vid Vestlandet. Därefter har den noterats vid ytterligare några tillfällen i Norge.
Den grå tryckarfisken finns längs såväl västra som östra Atlantens kust. I östra Atlanten sträcker sig det huvudsakliga utbredningsområdet från sydvästra delarna av de brittiska öarna ner till södra Angola. Den finns också i Medelhavet samt ute i Atlanten vid Azorerna, Kanarieöarna, Madeira och Kap Verde öarna. Arten lever främst vid klippbottnar på djup mellan 10-100 meter. Den blir upp till 60 centimeter lång och kan uppnå en vikt på drygt sex kilo. Fisken är lätt att känna igen på sin karaktäristiska kroppsform och färg. Som namnet antyder är den oftast gråbrun med en något ljusare buk och mörkare rygg. Ofta förekommer ett antal blåaktiga eller gröna fläckar på huvudet samt i anslutning till ögonen. Blåaktiga fläckar och strimmor finns oftast även på fenorna. Arten är som mest färggrann som ung, medan äldre exemplar som regel är gråbruna över så gott som hela kroppen. Bakom överläppen går oftast ett mörkt brunaktigt band och antydan till ett liknande ljust band finns bakom underläppen.
Fisken har en liten mun med kraftiga käkar och tjocka läppar. I vardera käken sitter åtta mejselliknande tänder framtill. Överkäken har dessutom sex mindre tänder i en andra rad bakom framtänderna. De starka tänderna och kraftiga käkarna kommer väl till pass när fisken tar sina byten. Arten lever nämligen främst av musslor och kräftdjur. Favoritfödan verkar vara krabbor och humrar. För att komma åt dessa läckerheter utan att skada sig på de kraftiga klorna har de utvecklat sin egen fångstteknik. De närmar sig bytet mycket försiktigt och inväntar ett lämpligt tillfälle för attack då krabban eller hummern är mindre observant. Genom ett snabbt utfall tilldelar de kräftdjuret ett kraftigt bett mellan ögonen där hjärnan sitter. Offret dör som regel genast och vänds sedan på rygg så att tryckarfisken kan komma åt att äta från bytets sämre skyddade buksida.
Den grå tryckarfisken är en relativt dålig simmare som förs till nordiska vatten med hjälp av Golfströmmen. Arten trivs bäst vid en temperatur på 18 till 24 grader och är känslig mot kyla. På våra breddgrader överlever den därför aldrig vintern och den kan inte heller fortplanta sig i våra kalla vatten. På senare tid har den grå...