Helsåld

 Jag snavade och svor till – men tyst. Jag ville ju inte väcka någon. Klockan var halv fem på morgonen. Jag lyckades precis undvika att ramla ner i simbassängen, tog mig runt den, kom in i en återvändsgränd och måste välja en annan väg. Det var beckmörkt. Snart upptäckte jag att jag kommit varvet runt. Jag var tillbaka utanför mitt rum.
Visst hade jag varit entusiastisk inför ett dyk mellan natt och gryning. Men jag hade inte räknat med att hotellet saknade utomhusbelysning. Mitt rum låg alldeles i närheten av dykcentret. Promenaden var en självklarhet i dagsljus. Nattetid blev den rena mardrömmen. Jag var nervös för att göra de andra gryningsdykarna besvikna. Jag var medveten om att gryningen nalkades. Därför drog jag ett djupt andetag, funderade noga och började om på nytt.
Dykcentret är stort och rymligt. Den här gången hittade jag det. Jag kunde inte begripa hur jag hade missat det i första försöket. Nu kunde jag urskilja den långa bryggan och de fyra dykbåtarna på Tasik Ria.
Vår skeppare var fryntlig till och med i denna tidiga timma. Han höll på med att tanka en av de små öppna båtarna. Vår dykguide Mehti förberedde våra dykpinaler. På norra Sulawesi blir gästerna artigt ombedda att inte göra något annat än att njuta av själva dykningen.
Min dykkompis Katy var en ung engelsk tjej. Hon tycktes tillbringa rent oanständigt mycket tid av sitt liv med att gotta sig åt Indonesiens undervattensvärld. Hon missade aldrig en chans att få dyka.
Vi gav oss iväg till den närbelägna Critter Circus. Luften kändes en aning kylig. Att komma ner i det 29-gradiga vattnet var som att glida ner i ett badkar. Med tända lampor kom vi ner till sanden på 18 meter. Nästan omedelbart pekade Mehti på två bitar kringdrivande skräp. I våra lampors sken visade skräpet sig vara två bastanta spökflikfiskar.
I mer än 70 minuter rörde vi oss långsamt från sand till stenbotten och tillbaka. Under tiden passerade vi omärkligt gränsen mellan natt och dag. Slutligen kom vi underfund med att vi inte behövde lampor längre. Vi avnjöt anblicken av en parad med blå revålar med fladdrande hudveck kring det öppna gapet, små söta tioarmade bläckfiskar, en gul tångulk, hoppande harlekinräkor, en liten åttaarmad bläckfisk med ett halvt kokosnötskal som bostad och oräkneliga nervösa anemonfiskar.
Framemot slutet på dyket fann vi till och med en ensam mandarinfisk. Den strålade i sina psykedeliska färger. Till vår förvåning var den fortfarande vaken efter sina intensiva orgier under ännu en kärleksnatt.

Kronisk besatthet
Så inleddes en alldeles vanlig dag på norra Sulawesi. Vi som varit duktiga nog att stiga upp tidigt såg fram emot frukost. Sedan vidtog ännu en dag med bra dykning.
Faktum är att vi gjorde ytterligare fyra dyk den dagen. Det blev fem timmar i vattnet. Precis som på en safaribåt. Lyckligtvis ingår nitrox i priset på Tasik Ria. Den intensiva dykningen blir alltså inte alltför påfrestande. Vi...