Lembeh & Halmahera

►  Efter att ha sett så många filmer, var Lembeh nummer ett på min önskelista och jag lockas framför allt av den biodiversitet som bjuds. Som tur är jag inte den enda som vill dyka en vecka på sluttande svart lavasandbotten och gräva sig ner i detta makrokosmos - här är vi nördar allesammans. Alla har med sig sin kamera förstås. Vi bor på Diver’s Lodge Lembeh och dykarna vi träffar här kommer från hela världen och har alla samma mål, nämligen muckdiving eller critter diving, som det också kallas.

Mr. Rob
Alla som bor hos ”Mr. Rob” samlas på kvällen vid bordet och med lite tur så är han också hemma. Han äger nämligen tre olika resorts som ligger varsin dagsresa bort och alla ska förvaltas. Mr. Rob är välkänd i Sulawesiområdet som naturskyddare och fågelexpert, men han dyker också när han får lite tid över. Vi har redan träffat honom förut och lyssnat på hans spännande historier, så därför är vi glada att han sätter sig ner en stund med oss på kvällen.

En ny värld
Vi är redan förvarnade att det finns en hel del skräp i vattnet. Jo, vi vet, och värre ska det bli. Men nu är vi här för att utforska mångfalden. Jag hoppas bara att min utrustning håller, för nu ska det bli riktigt många bilder. Det tar ett tag för ögat att hitta rätt, eftersom de flesta varelserna är mästare på kamouflage. Men så fort ögat börjat att vänja sig öppnas en ny värld. När man tar sig tid att iaktta livet i sanden ser man väldigt snabbt att allt handlar om att äta eller ätas. En som lätt faller offer för olika predatorer är den snygga lilla krabban Red frog spanner crab.

Det finns lite olika överlevnadsstrategier här nere, om man nu bortser från möjligheten att gräva sig ner. Kommer man närmare koraller, sjöpennor, fjäderstjärnor eller hydroider så ser man små krabbor som har anpassat sig i färg och teckning till sitt ”hem”. De har byggt upp en sorts mimikry dvs. skyddande likhet.

Några har t.o.m. förvandlat hela sin kroppsform till att likna sin korall, t.ex. med små bulor på ryggen som Pygmy Seahorse. När man äntligen har upptäckt en så är det nog inte säkert att man får den på bild. Det värsta är att de försvinner runt korallen hela tiden, så fort man tror att man har dem i fokus. Det blir en katt & rått-lek för den som orkar. Skönt om man satsar halva dyket på detta och får ut en enda bild som går att använda.

En annan strategi är att skifta färg. De små bläckfiskarna upptäcks ofta först då man är för nära. Då får man backa ut med kameran utan att virvla upp en massa sediment, men när man nu har lyckats så är de borta i alla fall. Eller bara osynliga igen. Även de minsta små bläckfiskarna har samma förmåga att smälta in i sin omgivning och ibland är det rena turen som avgör om man hittar en. Pygmy Cuttlefish är med sina ca 5 cm en av de minsta bläckfiskarna här och just nu har den tagit sin färg efter sanden. Lika svårt att upptäcka är den sällsynta, blågröna Bobtail Squid som lyser i...