Annika Andresen är GUE NextGen Scholar och baserad i Nya Zeeland. Annika har dykt sedan hon var lika lång som en dykflaska, och hon har precis avslutat GUE Technical Diver 1. Hon har arbetat som dykinstruktör för Dive Tutukaka och organiserat hundratals dyk runt Poor Knights Islands. År 2019 uppmärksammades Annika av New Zealand Women of Influence och vann kategorin “ungdom” för sitt arbete kring den marina miljön. Hennes passion är havet och att dela detta med så många människor som möjligt.
Kermadec Islands
– en orörd plats
Beläget halvvägs mellan Aotearoa, Nya Zeeland och Tonga ligger en kedja av vulkaniska öar som bildades i subduktionszonen vid den sk. Kermadec-graven. Vid detta lilla utsprång av öar, omgivna av ett stort hav, finns ett internationellt betydelsefullt naturreservat. Inom vetenskapen har man identifierat detta som ett av de mest intakta marina ekosystemen på jorden.
► Jag minns att jag läste New Zealand Dive Magazine när jag växte upp. Omslaget till ett nummer visade en prickig svart havsabborre lika stor som dykaren, och ett uppslag på fyra sidor handlade om dykning i det subtropiska Rangitãhua, det maoriska namnet på Kermadecs. Först trodde jag inte att det var sant! Mitt tolvåriga jag kunde inte förstå att en fisk kunde vara större än en dykare. Men det etsade sig fast i mitt minne, och jag ville en dag uppleva det själv.
Kermadec-regionen har aldrig hängt ihop med någon större landmassa. I dess isolering har det utvecklats en unik subtropisk och tempererad biologisk mångfald, både över och under vattenytan. Sedan 1990 ingår öarna i ett naturreservat som sträcker sig 12 nautiska mil från land.
I de omgivande reven finns det gott om stora rovfiskar – särskilt Galapagoshajar, fläckig svart havsabborre och seriola. Mellan slutet av augusti och början av november vandrar ett stort antal knölvalar genom skärgården och använder huvudön, Raoul Island, som stopp på sin väg att söka föda i Antarktis.
Expeditionsområde
På grund av dess avlägsna läge är Rangitãhua en väldigt svår plats att besöka. Eftersom den ligger utanför sjöfartslederna, är det bara Royal New Zealand Navy (RNZN) och vetenskapliga forskningsfartyg som regelbundet vågar sig hit. När jag säger regelbundet menar jag i bästa fall bara ett par gånger om året. Det är fler personer som bestigit Mount Everest än som har satt sin fot på Raoul Island! För Mãori, urbefolkningen i Nya Zeeland, är dessa öar en viktig del av deras historia som en migrerande språngbräda från Stillahavsöarna.
För dykare är Kermadecöarna en drömplats, men utanför Nya Zeeland är det få som känner till dem. Öarnas läge har bidragit till att de klarat sig från storskaliga effekter av mänsklig påverkan, men de är också mycket svåra att komma åt. Det finns inga permanentboende här, och väldigt få helikoptrar kan ta sig hit. Detta innebär att om det krävs läkarhjälp så måste flygplanet stanna för att tanka på isolerade öar längs vägen. Det här är verkligen ett expeditionsområde!
Gemensam forskning
Jag försökte ta mig till dessa öar i början av 2021 tillsammans med en grupp elever och lärare inom BLAKE Expeditions. Vår resa ställdes in kvällen innan vi skulle åka på grund av pandemi-restriktioner i Auckland. Senare samma år erbjöds jag en möjlighet att arbeta för Inkfish, en nyetablerad organisation som arbetar med en flotta av fartyg och använder sina resurser för att stödja marina projekt runt om i världen.
Eftersom Inkfishs fartyg låg i Nya Zeeland, frågade vi om det fanns några forskningsprojekt där vi kunde bidra. Vi blev introducerade till Te Mana o Rangitãhua, ett gemensamt forskningsprogram som leddes av Ngãti Kuri, Mãori iwi, ursprungsstammen på den nordligaste halvön Aotearoa, och Auckland Museum, som är fokuserat på Rangitãhua (Kermadecöarna).
Detta forskningsprogram syftar till...
Profil – Annika Andresen
Annika Andresen är GUE NextGen Scholar och baserad i Nya Zeeland. Annika har dykt sedan hon var lika lång som en dykflaska, och hon har precis avslutat GUE Technical...
, 
