Korsika

Tidigare hade tyskarna hållit ön i ett fast grepp. Allierade trupper inledde med att angripa öns södra delar. I början av september började tyskarna fly därifrån. Flygstridskrafterna blev huvudaktörer i kampen. Tyska transportplan användes för att snabbt evakuera trupper och underhållsförband till det närbelägna Frankrike. De allierade satte in jaktplan och jaktbombare för att stoppa eller fördröja evakueringen. Tyskarna måste därför med alla medel försöka skydda sina trupptransporter. De eskorterades av de snabba jaktplanen Messerschmitt ME109 och Focker Wulff FW190. Eskorten hamnade i ständiga luftstrider mot de allierades motsvarigheter P-47 Thunderbolt, brittiska Marinens Spitfire och de mindre vanliga nordamerikanska P-51 Mustangplanen. Dessutom gav det tyska markbaserade luftvärnet kraftigt eldunderstöd åt sina egna piloter.
Duellerna i luftstriden tycktes aldrig upphöra. Ofta slutade de med att ett plan störtade ner i havet omvärvt av eldsflammor. Ett jättelikt dån och den därpå följande tystnaden förkunnade att ännu en pilot och hans plan gått in i den eviga vilan.

60 år senare Jaktplansvraket ser mycket litet ut på bottnen jämfört med vraket efter ett stort bombplan eller ett krigsfartyg. Ändå bär det på många hemligheter. Man kan tänka sig hur piloten kände det medan planet störtade. Nu är det sextio år senare. Planet är mycket välbevarat och ser nästan ut att vara startklart.
Djupet är bara 19 meter. Därför kan vi utforska flygplanet i lugn och ro. Redan på avstånd noterar vi hur det ligger med viss värdighet. Tyvärr är motorn inte kvar. Troligen har den bärgats av souvenirjägare. Men vingar, cockpit och flygplanskropp befinner sig i utmärkt tillstånd. Bara kulsprutorna har stulits från vingarna av (som vanligt) okända vrakplundrare. Nu ser vi bara gapande hål där åtta eldrör med 12,7 mm kaliber tidigare pekade ut.
Insidan av både cockpit och resten av flygplanskroppen är överväxta av spongier. Deras färger varierar från gult och rött till blått och orange. Färgexplosionen påminner nästan om de bomber som satt monterade under vingarna. Under ena vingen är fästet till den ena av två 450-kilosbomber väl synligt. En bit bort ligger landningsstället upp och ner. Huvens skjutlucka är i god kondition. Luckan är typisk för den första serien av P-47. På senare modeller ersattes den av en fällucka som underlättade bakåtsikten och gav piloten bättre överblick över sina vapen. Cockpiten är ganska välbevarad trots att instrumenten är borta. Likaså saknas pilotens stol, roderpedalerna och en del av de andra reglagen.
Flygplansnosen innehöll en gång den kraftfulla motorn på tvåtusen hästkrafter. Vid kraschen i havet slets hela motorn loss. Från början var resten av vraket fullständigt intakt. Bara den losslitna motorn låg på bottnen strax intill. Sedan började saker hända. Vid varje nytt dyk på vraket visade sig något ha försvunnit. Först en av kulsprutorna, så...