Off season

En sak hade jag aldrig tänkt mig råka ut för i östra Medelhavet. Jag hade inte väntat mig att dyka i häftiga strömmar. Det var inte strömt på alla dykplatser. Mina första dyk vid Adrasan är lugna och trevliga. Vid ön Leek hamnar vi plötsligt i en ström på gränsen av vad som är förståndigt att dyka i.
Dagen innan hade vi tittat på brottsjöarna vid öns östra vitskummande udde. Vi valde att ta det lilla lugna och dök på den skyddade läsidan. Där finns tvärbranta väggar med sprickor och överhäng. Massor av fiskar och fastsittande djur. Täta moln av bruna frökenfiskar långt ute i det blå. Vi såg en och annan havsabborre i djupet under oss. Liksom de flesta havsabborrar i Medelhavet höll de sig på avstånd.
Vi återvände till Leek i hopp om att sjön skulle ha lagt sig. Det hade den inte. Här är det inte tidvattnet som driver strömmarna. Därför är de nästan totalt oförutsägbara. Strömmarnas riktning och styrka avgörs i stället av lufttrycket och av Medelhavets allmänna cirkulation. Allt skiftar med årstiderna. Strömmen ändras med vädret. Här trängs den genom ett sund av strömmen längs fastlandets kust.
Holger är innehavare av dykcentret i Adrasan. Han pekar ut en samlingspunkt vid en liten klippa. Där forsar strömmen in mot ön. Klippan ligger precis innanför hörnet där strömmen tvingas dela på sig. Vi hoppar i tur och ordning i från fören, samlas vid klippan, beger oss ner längs slänten och rakt ut i strömvirvlarna.

Grottdykning
Vårt mål är en grotta nedströms på öns utsida. På vägen dit kastas vi mellan bakströmmar längs en vägg och virvlande vertikalströmmar. Dagarna innan har jag tagit massvis med vidvinkelbilder längs väggar och i grottor. Idag har jag ett långt närbildsobjektiv på kameran. Valet är både bra och dåligt. Dåligt för att jag knappt kan hålla kameran stilla när strömmen rycker och sliter. Bra för att väggen är täckt av traktens allra mest färgprunkande bottendjur – nakensnäckor, små koraller och sjöanemoner. Smörbultar, räkor, muränor och pyttesmå skorpionfiskar gömmer sig i skrevorna. Det måste finnas tillfällen när strömmen bedarrar tillräckligt för dem att komma ut och proviantera.
Jag är totalt koncentrerad på smådjuren. Därför kommer det gapande hålet vid grottöppningen som en överraskning. Holger blinkar med lampan och uppmanar mig att simma in. Ingångens översta del ligger på 22 meter. Tröskeln kan anas långt nere i djupet – långt bortom gränserna för sikten i Medelhavet. Väggarna och taket är hemvist för täta ansamlingar av bägarkoraller och små anemoner.
I grottan hade jag trott att det skulle vara lugnt. I stället tar strömmen en korkskruvsbana horisontellt genom grottan. Åtminstone uppe vid taket. Där söker jag strömlä intill en koloni av sköra men vackra spetsrosetter av bryozoer. Luftbubblor virvlar framför kamerans objektiv. Jag tittar ner för att kolla vem som är oförsynt nog att blåsa bubblor rakt under mig. Då begriper jag att mina egna...