Kroatien

Utanför den lilla ön Rab flämtar jag till när det 22 gradiga vattnet plågsamt sakta rinner längs ryggraden. Jag sträcker ut benen och viftar lite med fenorna, vattnet värms snabbt upp i den gassande solen. Bredvid mig i vattnet rycker dykbåten då och då i ankarlinan och när jag tittar ner kan jag skymta den vita bottnen genom vattnets ljusblåa filter. Det är med en stor förväntan som jag börjar sjunka ner i den ljusblåa världen. Dykningen i Kroatien håller hög klass och vår dykguide Mladen från Moby Dick Diving tipsar oss om att simma längs bergsväggen för att utforska grottor och små tunnlar och att leta bläckfiskar mellan stenar. Den ljus bottnen varvas med små kullar där sjögräs klänger sig fast. I grottor och gångar hittar vi både små och stora skorpionfiskar som med stora ögon betraktar oss som de främmande väsen vi är. På djupet växer röda solfjäderskoraller och på grundare vatten sitter små gula anemoner i klasar på kullar och stenbumlingar. Vår dykguide Mladen tycker inte att de kroatiska öarna har förändrats så mycket trots de senaste åren av ökad turism. Vi öbor har vår egen takt, skrattar Mladen. På vår andra dykdag dyker vi på hans favoritplats som visar sig vara en grotta, till hälften vattenfylld och full av fladdermöss. Endast en dykare i taget kan ta sig igenom de trånga tunnlarna som leder till olika grottsalar. Trots att grottsalarna delvis är luftfyllda lägger närvaron av fladdermössen och de trånga tunnlarna extra krydda till upplevelsen. När jag sticker upp huvudet i den ena grottsalen flyger fladdermössen bara någon decimeter ovanför mitt huvud och när jag riktar lampan mot taket ser jag att små bruna kroppar trängs om utrymmet. Vår färd i grottorna tar slut i en sal fylld med droppstensformationer, på vägen ut passerar vi en Madonna staty som är poetiskt placerad i en ljusstråle från ett hål i taket. Från mörkret och stillheten i grottorna känns plötsligt det stora havet kalt och oändligt, vi simmar runt en stund, men upplevelsen från grottorna och fladdermössen hänger sig kvar länge för min inre syn.

På spaning efter bläckfisk
Efter några dyk behöver vi höja späånningsnivån och bestämmer oss för att det är dags att leta bläckfisk. Mladen instruera mig att leta efter sprickor i berget, eller hålor mellan stenar. Lättast att hitta bläckfisken är att leta efter en liten hög med stenar, menar Mladen. Under dyket upptäcker jag att det finns ett oändligt antal sprickor i berget och hålor mellan stenarna och att ganska många av dem har stenrösen utan att de för den skull har bläckfiskar som hyresgäster. Just när jag är på väg att ge upp ser jag hur en sten invid berget plötsligt andas, ett litet vitt membran vidgar ut sig för att sedan snabbt dra ihop sig igen. När jag tittar närmare kan jag se att det är andningshålet från en bläckfisk och min blick ser för en sekund rakt in i de karaktäristiska horisontella pupillerna. För att minska vibrationerna försöker jag andas så sakta som...