Det lilla havet

Juan Carlos pep snabbt iväg ner genom vattnet. Jag följde honom hack i häl. På 30 meter började det bli lite kyligt och jag drog upp huvan på femmillimetersdräkten. Vraket vilade i friden nedanför oss. Stora glittrande havsbraxnar svävade lojt runt överbyggnaden. Muränor gluttade fram i par från ventilerna. Stålskrovet var helt täckt av bjärt färgade spongier och tjocka moln av små vimpelabborrar fyllde varje skrymsle. En och annan taggmakrill attackerade i fåfänga försök att plocka åt sig någon eftersläntrare. Strömmen var obefintlig.
Vi simmade runt bland lastrummen och genom maskinrummet förbi ångpannorna. Det mesta av maskineriet hade monterats bort för att skapa ett tätbefolkat livsrum för allehanda havsdjur. Vi hoppades att klumpfisken kanske skulle besöka putsarstationen på övre däck men den här gången hade vi otur.
Efter ungefär 20 minuter och ett maxdjup på 38 meter tog vi oss tillbaka till förstäven. Därifrån ledde nedstigningslinan oss via ett par dekostopp tillbaka till dykbåten. Inga andra dykbåtar fanns inom synhåll.

Prisvärt alternativ
Dykresor till egyptiska Röda Havet ger otroligt god valuta för pengarna. Men det kan bli rätt så trångt om saligheten ute på reven. Till Maldiverna är det åtskilligt längre att åka. En liknande resa kan gå lös på dubbelt så mycket. Avvik bara det minsta från upptrampade stigar – och dykningen blir makalöst bra. Den kan också bli makalöst dyr. Minst tre gånger priset för en tripp till Röda Havet. Och mera tidskrävande på grund av de långa resvägarna. Det var därför jag kollade Spanien.
Spanska medelhavskusten fick dåligt rykte av två skäl. Först: under den tidigaste perioden sedan ”akvalungan” blivit var mans egendom såg harpunjägare till att döda alla stora fiskar. Sedan: dykcentren drevs av ett fåtal hårdföra utlänningar. De hade sällan alla tillstånd som general Francos fördemokratiska regering krävde.
Dykcentren saknade finansiella resurser. Deras ägare var ofta enbart ute efter att göra snabba pengar innan de tvingades slå igen. De etablerade sig på de stora turistanläggningarna. Där erbjöd de dyk där man knappt lyckades bli blöt. Gillar du ren sand och nakna klippor? Då var dåtidens spanska turistdykning något för dig. Var medveten om att det fortfarande finns sådana dykcentra.
Men… Spanien är idag ett modernt land och dess kuster är ofantligt långa. Numera är spanjorerna själva tillåtna att åka ut och dyka precis som vi andra. Därför erbjuder dykcentren modern utbildning. Nöjesdykningen har tagit fart i Spanien.
Mentaliteten har också ändrats. Farfar kanske tillbringade sina söndagseftermiddagar vid tjurfäktningsarenan. Många moderna unga spanjorer föredrar att ägna sin fritid åt ekologiskt eller miljömässigt engagemang. Dykcentra spirar både här och var. De gamla centren hade utländska ägare och utländsk personal. De nya är i stället ägda och skötta av spanjorer. De inriktar sig på en spansk kundkrets....