Lysekil

Normal praxis vid båtutfärder är att man sitter fullt påklädd i torrdräkt med stängd dragkedja och med dykpaketen liggandes fint stuvade och redo på durken mitt i båten. Anledningen är säkerhet och sjövett förstås. Med torrdräkten påtagen behöver man inte trassla med flytvästar eftersom man både flyter och håller sig varm om man trillar i vattnet. Den här dagen tillåter dock båtföraren att man får åka utan dräkt om man så önskar. Havet är spegelblankt och det är varmt i vattnet och flytvästar finns dessutom att låna. Glad i hågen drar jag snabbt av mig dräkten igen. Nu är känslan dock ännu mer underlig då jag står i aktern med fullt skidunderställ och raggsockor. En familj med småbarn går förbi på bryggan och barnen pekar på mig medan de frågar sin pappa om jag fryser eftersom jag har så mycket kläder på mig.

Värmebölja Det är sommaren 2003 och jag och mina kamrater har prickat in ett högtryck som varat ett par veckor nu, och verkar det som om vädret nått sin kulmen. Det är 30 grader i skuggan, vilket enligt nyheterna på radion är varmare än i Aten, som om det skulle göra att det känns bättre... Vattnet ligger helt spegelblankt och himlen är klarblå utan ett endaste moln. Runt omkring oss går glada människor runt och äter glass iklädda minimalt med kläder och njuter av hettan medan vi står i torrdräkter och lastar en dykbåt full med, vad som i den oinvigdes ögon kan tyckas vara en oändlig mängd, prylar. Någonstans har det visst blivit systemfel och mina tankar för mig iväg till ishavet för snabb nedkylning.
Båten lägger ut från bryggan och strax är vi ute på öppet vatten, och med Gullmarsfjordens mynning i ryggen bär det av i full fart ut mot dagens dykmål, vilket är Trillingarna. Platsen ligger relativt långt ut och består av ett flertal kobbar och skär med raviner och skrevor på alla tänkbara djup. Inne bland skären finns det en sälkoloni och när vi närmar oss med båten tittar sälarna nyfiket och lite slött på oss med en min som säger “jahapp, då var det tags att ge plats för dykarna igen” innan de glider ner i vattnet. De yngre sälarna kan dock inte riktigt släppa att vi kommit till deras ö och de fortsätter titta upp lite här och där runt dykbåten. Alltid på säkert avstånd såklart, nyfikna och rädda som de är.
Efter ytterligare meckande med dykpaket, handskar, slangar m.m. är det dags att rulla i vattnet. Vill man inte rulla i kan man klättra i via stegen i aktern. Vattnet är kav lugnt och det är nästan att man avundas båtföraren som får stanna kvar i båten en så här otroligt skön dag på sjön (båtföraren sitter inte i torrdräkt kanske man bör tillägga).

I vattnet Så fort vattnet sipprar in under huvan, märker jag hur hjärnan börjar fungera igen. Äntligen är man tillbaka i vattnet. Även om dykare endast är bleka kopior av sälar i vattnet, är det ändå en känsla att försöka simma runt så smidigt så möjligt. Det är relativt grunt vid...