Mantastisk!

Alla transporter till och från Maldiverna går via flygplatsen vid huvudstaden Male. Därifrån avgår många små safaribåtar sydvart eller nordvart. Det avgår också en hel svärm av små taxiflyg till de många turistanläggningarna runt omkring. De utgör ryggraden i landets turistindustri. Maldivian Air Taxi har världens största flotta av De Havilland Twin Otters utrustade med pontoner. Planen kan alltså landa och lätta överallt där det finns vatten. Sånt finns det mycket av i Maldiverna. Piloterna är klädda i oklanderliga vita nystrukna skjortor, shorts med pressveck – och går barfota.
Flertalet turistanläggningar har dykcenter. Några fungerar också som hemmahamn och bunkringscentral för ännu en rad safaribåtar. Jag ska gå ombord på Monsoon. Hon kör turer från Lhaviani-atollen norr om Male med utgångspunkt i Kuredu. Vår vecka ska ägnas åt att utforska fyra av landets 26 atoller. Förutom Lhaviani blir det atollerna Noonu, Baa och Raa. Området är förhållandevis odykt. Bara ytterst få av landets 80 safaribåtar kör här uppe. Raa-atollen blev alldeles nyligen öppnad för dykning av myndigheterna.
Monsoon förefaller underligt välbekant. Inte utan anledning. Skutan byggdes nämligen i Alexandria i Egypten – precis som de övriga båtarna i Tornado Marine Fleet. De andra kör i Röda Havet. För ett par år sedan tillbringade jag en vecka ombord på systerfartyget Hurricane. Så när som på några mindre skillnader (egyptiska varv bygger aldrig helt identiska båtar) är hon likadan som Monsoon.
På kroken
Merparten av våra dyk genomförs på ”thilas”. De är korallknabbar på bottnen – i regel inte större än att man hinner simma runt dem på ett dyk. Strömmen brukar vara helt oförutsägbar. Varje dyk inleds med att en av guiderna hoppar i vattnet och kollar strömmen.
Konsten är att gå ner precis där strömmen möter korallerna och splittras. Precis där står fusiljärfiskarna. De tål stark ström men gillar inte att jobba hårt för maten. Helst ska man se dem från ytan och gå rakt ner i stimmet. Då har man hittat smultronstället. Där kan man låta sig föras av strömmen runt hörnet för att hitta strömlä. Eller man kan försöka hänga kvar. ”Hänga” ska i det här sammanhanget uppfattas ordagrant. Det är nämligen en utbredd vana att använda ”reef hooks” (den mer politiskt korrekta benämningen är ”rock hooks”). I all sin enkelhet är det en lina med en krok i ena änden och en karbinhake i den andra. Man hittar en bit död korall som inte kan ta skada. Man krokar fast linan där och fäster karbinhaken i en D-ring på utrustningen. Slutligen släpper man in lite mer luft i västen. Då går man fri från revet. Det är bara att hänga där och låta livet passera revy – utan minsta ansträngning!

Bubbelbad
Jag har hört en del dykgenomgångar i mitt liv – både bra och mindre bra. Sistnämnda kategorin brukar kännetecknas av en sak. Inget av det som utlovas i genomgången äger faktiskt rum under påföljande dyk. Man kan heller inte...