Sorry, you need to enable JavaScript to visit this website.

DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Reportage  Reportage
Mitt drömjobb
Mitt drömjobb
Mitt drömjobb
Mitt drömjobb

Mitt drömjobb

Text: Jane Harrison

Jane hade jobbat hårt för att bli dykinstruktör med placering utomlands och hon valde sin första arbetsplats med omsorg. Trots det blev det inte riktigt som hon hade tänkt sig…

Dag 1
Yianis är en högrest lynnig grekisk kille. Han tar aldrig av sig solglasögonen och han ler aldrig. Penny är en ung och entusiastisk Rescue Diver. Bägge hämtade upp mig på flygplatsen. Första halvtimmen av bilresan förlöpte i tystnad. Sedan upplyste de mig om att vi skulle bli ett bra team.
Jag log och sade att jag såg fram emot att träffa de övriga i teamet. De berättade att vi var hela teamet. Inga andra instruktörer, divemasters eller över huvud taget någon mer arbetade för Yianis!
Innan jag accepterade jobberbjudandet hade jag studerat deras nätsajt i evigheter. Enligt sajten var flera stora hotell knutna till centret. Det erbjöd alla de vanliga kurserna på både franska och tyska förutom engelska. Sajten hade åtskilliga bilder av olika simbassänger, båtar, elevgrupper och instruktörer. Yianis hade berättat för mig att han drev sju dykcentra. Jag hade sett fram emot att vara del av en livaktig samling dykare.
Penny började berätta hur storartat mitt dykcenter var – och hur det var beläget i förhållande till det där hon jobbade som personlig assistent och divemaster åt Yianis.
”Så jag ska sköta mitt dykcenter helt på egen hand?”
”Nä – du dela det med en vattensportskola. Men de inte jobba för mig. Du inte ska snacka med dem” upplyste Yianis.
Jahapp. Det lät inte alldeles perfekt. Men jag har tillbringat tillräckligt mycket tid på diverse olika dykcentra för att inte förvänta mig total perfektion.
Vi packade ur mina pinaler vid min bostad. Jag fick veta att den bara låg två kilometer från centret. Ändå tog det en halvtimme att köra bil dit. Penny visade mig runt. Det fanns gott om utrustning och en kompressor, en skuggad altan med bord och stolar och alltihop intill havet. Det såg fint ut.
Då levererade Yianis sitt välkomsttal. ”Du snacka med mig. Om någon annan snacka med dig du säga till mig. Inget knark och ingen sprit. Inte hångla med karlar. Du förstå? Någon fråga?”
”Berätta hur ni kör kurserna här.”
”Discover Scuba du lära dem tömma masken och…”
”Javisst – jag vet precis vad Discover Scuba är. Men var håller ni till? Hur länge brukar ni vanligen…”
”Du hålla till i havet. Du lära dem tömma masken utan regulator. Sedan ta dem på simtur. Ner i och upp ur vattnet på högst 15 minuter. Du alltid ge dem minsta flaskan. Då de komma snabbt ur vattnet och inte slösa bort din tid. Ge alltid kunder minsta luftflaskan och få dem upp ur vattnet så snabbt du kan.”
Tydligen var jag trött och missförstod honom. Han kunde väl ändå inte ha uppmanat mig att låta eleverna få slut på luft så fort som möjligt? Eller?
”Var finns undervisningsmaterialet?”
”Vad du mena? Du göra allt i havet.”
”Jamen – var finns elevernas läroböcker, elevprotokollen, videofilmerna och allt sånt?”
Han blängde på mig på mig ett ögonblick och sade sedan: ”Jag visa dig var du ska jobba.”
”Precis där borta eller...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser