M.S. Seattle

Oktober 1939 anlände tre besynnerliga studenter till Bonaire från Wien. De ville leva i vildmarken, ägna sig åt undervattensjakt och påstod att de tänkte filma fiskarna nere i havet. Myhneer Gezaghebber var holländska statens representant på platsen. Han befarade att den där Hans Hass och hans kamrater Jörg och Alfred egentligen var tyska spioner. De tänkte säkert ta bilder av oljeriggarna och sedan dyka till havets botten för att rapportera till fientliga ubåtar. Hans Hass med kompisar hade åtskilligt besvär med att övertyga myndigheterna om att de hade rent mjöl i påsen. Saken slutade med att de tre internerades ombord på Hamburg-Amerikalinjens fartyg M/S Seattle. Hon låg för ankar vid huvudön Curaçao.

Fartyget var på väg hemöver. Oroligheterna i Europa gjorde att hon beordrades gå in till neutral hamn. I likhet med 13 andra tyska fraktskutor valde kapten Herrmann Lehmann att söka sig till Curaçao. Han kom från Nordamerika fullastad med trä, styckegods och 30 000 lådor apelsiner. Efter en tid i Curaçao ändrade uppehållet karaktär från skydd i neutral hamn till blockad av seglatsen. De tyska skeppen bevakades av en holländsk ubåt och två jagare. Tyskarna tvingades spara på bränslet. Seattle och två andra skutor måste stänga av kylsystemet. I Curaçao råder kvalmig hetta året om. Snart spreds en obehaglig stank av ruttnande frukt runt de blockaddrabbade fartygen. Till slut blev det outhärdligt. Holländarna gav då kaptenen tillåtelse att segla ut en bit från hamnen och dumpa den varma apelsingröten i havet. Men de måste ju hindra fartygen att rymma. På varje båt posterades 20 soldater under utflykten.

Hans, Jörg och Alfred fortsatte att dyka under hela interneringstiden. De konstaterade att havet runt ön hade en tydlig smak av apelsinsaft i en hel vecka efter dumpningen.

mot norr Kapten Lehmann och ett par av hans kollegor var inte helt nöjda med att sitta fast på Curaçao. De smidde planer på hur de skulle kunna bryta blockaden och återvända hem till Tyskland. Lehmann gick i land varje dag för att ta en promenad. Spatserturerna gick alltid till en hög utsiktspunkt. Därifrån kunde Lehmann få en överblick över ön och det omgivande havet. Plötsligt en dag såg han sin chans. Krigsfartygen stävade hastigt bort på något uppdrag. Nyheten spreds snabbt i de internerade besättningarna. Nu gällde det. Hans Hass, Jörg och Alfred valde att gå iland. Seattle och Mimi Horn lyckades smita iväg. Seattle satte kurs mot norr och hoppades att därigenom undvika möten med fientliga fartyg. Under den närmaste månaden seglade de norr om Island och lyckades slutligen gå in till den norska kusten i höjd med Tromsø. Där inspekterades de av den norska marinen och fick tillåtelse att följa kusten till Sydnorge. Därifrån skulle de ta sig över till svenska farvatten. Den 8 april 1940 anlände Seattle till Kristiansand. Där beordrades hon av den norska jagaren Gyller att uppsöka hamn.

...