DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

När luften tar slut

Text: Krister Sjöberg – Bild: Anders Nygren (arkivbild)

Måndagen den 21 juli 2003 kunde man läsa en kort notis med rubriken ”Dykolycka i Sotekanalen” i tidningen Bohusläningen. På åtta rader får man reda på att en 60-årig man förts med helikopter till tryckkammaren i Uddevalla. Men allt kan naturligtvis inte inrymmas i en kort notis. Här berättar Krister om händelseförloppet den där ödesdigra lördagen.

Att jag lever och kan skriva dessa rader beror uteslutande på att min parkamrat Therese Dorsch (divemaster) gjorde precis allting rätt och att båtföraren Fredrik Torstensson och dykledaren Birgitta ”Bitte” Alm på Kon-Tiki i Smögen var kristallklara i sina roller. Till det kommer säkert ett trettiotal personer, alltifrån kustbevakning, sjöräddning, helikopter-personal, ambulansförare, läkare, sjuksköterskor, polis, sambandspersonal o.s.v., som alla imponerade stort på mig.

Thetis Vi är sex dykpar som lämnar Kon-Tiki dykcenter på Smögen. Fredrik styr ut mot vågorna och sätter kurs mot Thetis röda boj. Framme vid dykplatsen kör Bitte sin genomgång som vanligt och alla gör klart för dykning. Therese är noga med parkontrollen. Dyket börjar med att jag tar fel på person i vattnet, det rättas till snabbt och har ingen annan betydelse för fortsättningen än att det förbrukades lite luft. Therese och jag återförenas vid bojen efter en minut.
Vi går ner längs linan som hänger i en vid båge från bojen ner till Thetis mast i fören. Följer sakta babords reling, simmar in över däck, Therese lyser in i lastrum och skrymslen med sin starka lampa. Fortsätter akteröver, stannar till vid styrhytten och lyser in där. Sikten är hyfsad och vi fortsätter runt aktern där trålen draperar sig ett stycke upp i något stag. Hittills är dykningen en kopia av den jag gjorde fyra dagar tidigare. Kollar luften och påminns att jag bytt reg. Instrumentet ser inte ut som mitt vanliga men jag noterar att allt ser bra ut och fortsätter föröver. Det har under dykets gång varit nödvändigt att tömma masken flera gånger. Det är irriterande men går i övrigt bra. Stannar vid förliga masten för att studera den fantastiska samlingen havsanemoner som tydligen gillar vraket.

Tvärstopp Nu återstår fyra minuter enligt datorn. Therese och jag jämför våra datorer som visar lika. Vi signalerar uppstigning. Vi följer repet som till en början går nästan horisontellt för att sedan böja av i en vid båge upp mot bojen. Jag kollar datorn och noterar att djupet är 22 meter. Stiger sakta någon meter då det plötsligt känns konstigt att andas in. Segt nästan. Är det något fel på regulatorn? Jag provar en gång till, det går ännu sämre. Får knappt in någon luft alls. Vid tredje försöket är det tvärstopp. Nu först fattar jag att luften är slut. Therese är alldeles bredvid fast lite nedanför. Mina lungor är tomma och jag behöver andas. Nu!. Jag spanar förtvivlat efter Therese reservmunstycke och markerar luft slut men det går så fort att jag tvivlar på att hon hinner uppfatta signalen. Hennes munstycke avtecknar sig tydligt mellan armen och kroppen och jag böjer mig framåt nedåt och får tag i den.
Normalt tömmer jag mitt munstycke genom att andas ut kraftigt i det. Jag använder nästan aldrig knappen. Försöker reflexmässigt tömma munstycket som jag brukar men saknar erforderlig luft. Hittar knappen och blåser ut det mesta av vattnet men inte allt....

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser