Sorry, you need to enable JavaScript to visit this website.

DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Tæt på  Nära ögat
Nära ögat – Miraklet
Nära ögat – Miraklet
Nära ögat – Miraklet
Dyk Vrakdyk Namn Asker Stig Nielsen Ålder 43 år Yrke Specialläkare i psykiatri Antal dyk cirka 400 Certifikat CMAS ***, PADI AOWD, Advanced Nitrox

Nära Ögat

– Miraklet

Av Asker Stig Nielsen Foto: Sjöfartsverket

Båren med min dykkamrat lyftes upp från fördäck. Hon hängde ett kort ögonblick utanför helikoptern innan hon drogs in. Vattnet piskades upp. Helikoptern höjde sig i en krängande rörelse. Uppifrån såg fartyget ut som en leksaksbåt i ett badkar. Den åkte runt mitt i solskenet på ett fridsamt vatten med blå krusningar på. Jag kände mig mentalt helt tom och platt – utan vare sig sorg eller glädje.

Tio minuter senare nådde vi svenska marinens flottbas i Karlskrona. En ambulans väntade. Diverse militärer och sjukvårdspersonal tog emot oss. De bar in min kamrat i ambulansen. Själv fick jag åka i en liten buss. Kring tryckkammaren rådde härligt lugn. Vänlig personal tog emot oss. Medan behandlingen pågick blev jag undersökt av en läkare. Han frikände mig från symptom och tecken på tryckfallssjuka. Men han gav mig 24 timmars dykförbud. Sedan kom ett fredligt förhör hos polisen. Efter tre timmar flyttades min kamrat till intensivvårdsavdelningen på regionsjukhuset.

Hon har drunknat!
Bara några timmar dessförinnan hade vi legat i det mest perfekta vatten. Vi blev mjukt vaggade vid nedstigningslinan. ”Du har vatten i masken” sade jag och kisade med ögonen för att se om några hårstrån satt i kläm längs kanten. Tydligen inte. Jag rättade till masken lite. ”Den läcker en aning” svarade hon. Det låg en liten vattenpöl i masken. ”Rätta till masken” bad jag henne. Hon fumlade runt med masken. Ändå satt den fortfarande snett. ”Jag är lite nervös” sade hon. ”Det behöver du inte vara” försökte jag lugna henne. ”Allt ska gå bra.” OK-tecken och ner.
Jag lade handen resolut på linan och försökte ge henne trygghet och massor av OK-tecken. Hon besvarade dem lite snabbt och kort. Vi kom ner på 20 meter. Det började bli mörkt. Vraket låg på 34 meter. Sikten var överraskande bra – säkert fyra-fem meter på bottnen. Dykbåtens ankare låg strax intill vrakets stäv. Hon besvarade mitt OK-tecken. Jag band fast vraklinan nära ankaret. Nytt OK-tecken till henne. Simriktning mot stäven.
Då märkte jag en snabb ryckning i min vänstra arm. Jag trodde hon var nervös. Jag ville lugna henne. Därför grep jag hennes hand och placerade den med ett fast grepp om min ventil. Sedan kunde vi dyka i tandem och sväva runt på vraket tills vi begav oss 34 meter upp till ytan.
Återigen knackade hon mig på armen och visade uppstigningstecken. Jag upprepade tecknet med frågande blick. Hon insisterade. Jag gav henne OK-tecken och vi vände. Jag vevade in vraklinan på rullen. Jag kunde märka att hon var orolig och tyckte det var bråttom. Därför släppte jag linrullen och simmade längs linan tillbaka till ankartåget. Där påbörjade vi omedelbart uppstigningen. Hon verkade skräckslagen. Jag gav henne OK-tecken. Bevara lugnet. Drabbas inte av panik. Jag gav OK-tecken igen. Hon skakade avvisande på huvudet. Jag kunde se att hon hyperventilerade. Hon höll ena handen om sitt andrasteg som om hon ville försäkra sig om att det satt i munnen hela tiden. ”Bara lugn. Vi stiger nu. Vi är på väg mot ytan.” Jag greppade om hennes remställ med ena handen. Med den andra följde jag nedstigningslinan på vägen upp.
Kring 25 meter började hon böja sig fram över sitt andrasteg som för att klänga sig fast vid den livsviktiga mekaniken. Lugn bara lugn. Hon var nära paniken nu. ”En panikslagen dykare är den farligaste dykkompis man kan ha”...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser