En grön havssköldpadda glider över det vackra korallrevet. Förmodligen på jakt efter koraller att knapra på.
Napantao
– på äventyr i Filippinerne
Nästan två månader har gått sedan vi var ute på segelbåten Yamanja fyllda av äventyrslust. Jag tänker ofta tillbaka på den veckan och ler. Så många vackra stunder. Ögonblick då jag kände mig levande, närvarande och lycklig. Blicken konstant sökandes i horisonten efter en grupp lekfulla delfiner, eller alla solnedgångar längs färden. Men bäst av allt, den oförglömliga dykningen.
► Äventyrslust
Fabrice, som är en god vän till Bo och mig, älskar äventyr minst lika mycket som vi. Han kom till Filippinerna som tjugoåring med drömmen om att bli dykinstruktör. Trettio år senare är han fortfarande kvar. Precis som jag blev han förälskad i landet. Vi hade länge pratat om att bege oss ut med hans segelbåt för att dyka på avlägsna platser. Efter en del planering inväntade vi den tropiska sommaren. Soliga dagar, lugna hav och bättre sikt. Vi var så redo vi kunde bli.
Första Etappen
När vi lämnade ön Cebu och begav oss österut fick Bo redan inom den första timmen syn på en rävhaj som hoppade högt över ytan. Det kändes som ett gott tecken. Vi fortsatte seglingen för att ta oss till en plats jag längtat efter att återvända till. Vi passerade öar som Negros, Sumilon, Siquijor, Camiguin och Bohol. Längs vägen blev jag vän med ett flertal delfiner som stannade hos oss en lång stund. Jag satt längst fram på båten med mina ben dinglandes över det klarblå vattnet. Jag hörde delfinerna kommunicera med varandra, när de lekfullt simmade precis under mig. Jag ropade på Fabrice och sa att han var tvungen att komma fram för att lyssna. Där satt jag i närmare en halvtimme innan de vackra djuren fortsatte sin resa åt annat håll.
Solen gick ner över horisonten, och gick harmoniskt upp morgonen därefter. Vi fick turas om att hålla utkik efter lokala fiskare som hoppades på att få napp. En grupp pilotvalar passerade en tidig morgon. Regnet kom och gick, och likaså vågorna. Vår jolle försvann en eftermiddag medan vi alla hade tankarna på annat håll. När vi vände blicken bakåt var det tomt, och vi förstod ganska snart vad som hade hänt. Vågorna hade varit höga och båten hade tagit in vatten. Det var bara att vända och hämta upp Maldito, som han så fint fick heta.
Han hade mycket hyss för sig den där nyinvigda båten. Men det bekom oss inte alls, utan vi skrattade mest åt hans påhitt.
Limasawa Island
Efter ganska exakt 40 timmars guppande på havet så anlände vi till en av de vackraste platser jag sett. En frodig ö med branta små berg som gav ett dramatiskt, men rogivande, intryck – Limasawa Island. Det är en plats som man idag kan läsa om i historieböckerna. 1521 besöktes nämligen ön av den portugisiska upptäckaren och sjöfararen Ferdinand Magellan tillsammans med sin besättning. Efter en tids stridande så ingick de fred med urbefolkningen. Ledarna på ön, Rajah Kolambu och Rajah Siani, konverterade då till kristendomen. Européerna höll kort därefter den första romersk-katolska mässan någonsin i Filippinerna. Rajah Kolambu hade då fem fruar, och det sägs att det var så ön fick sitt namn, “lima” betyder fem och “sawa” står för fruar. Idag, 500 år senare, är den största delen av Filippinernas befolkning katoliker.
Som tur var så fick vi ett helt annat bemötande än Ferdinand Magellan när vi kom fram. Vi fann snart en obebodd lagun, där vacker musik...
, 
