Det okända Kroatien
– dykning vid Dogi Otuk
Med drömmar om orörda grottsystem och historier om fina vrak i bakhuvudet beger vi oss till Kroatien. Landet ligger bara en kort flygresa bort och hit kan du resa med direktflyg för en billig penning. I denna okända del av Europa finner vi lugnet, en begynnande turism, genuina människor, perfekt väder, bra sikt – och alldeles för lite helium.
Utan att veta vad vi hade att vänta, stod vi där och väntade på bagaget i flygplansterminalen i Zadar. Resan har flera steg och flygresan är bara det första. Våra blålådor rullade upp på bagagebandet och äventyret kunde börja. Solen började långsamt falla på himlen. David Spralja, som driver Kornati Diving tillsammans med Robert Horvat, hade bjudit in oss . David hade lovat att vi skulle bli hämtade på flygplatsen, men vi visste inte utav vem. Så glider en klassisk Mercedestaxi fram och chauffören kontaktar oss. Det visar sig att vi istället för att möta någon från centret på flygplatsen kommer att möta någon vid färjan, som skall ta oss vidare ut i skärgården. Taxichauffören är en kompis till en kompis. Det löser sig.
Broken English
Vi fyller taxibilen med våra saker, tre blålådor fulla med dyksaker och några väskor. Vi har släpat med lite av varje eftersom vi inte vet vilken typ av dykning vi kan vänta oss. Vi har faktiskt ingen aning. Vid mailkonversationen tidigare har vi förstått att de kan fixa det mesta, Kanske inte vrak, de som är något ligger för långt från dykcentret. Singelvingar, dubbelvingar, slingkit, extraregulatorer, kameror och annat. Vi har packat för allt från semesterdykning till teknisk dykning. En dykare är som en scout, alltid redo!
Jag försöker mig på att konversera lite med taxikillen och på bruten engelska/kroatiska pratar vi oss igenom resan ner till hamnen i Zadar. Jag frågar om några baracker och gamla flygplan efter vägen, är det en gammal militärbas?
– Yes old military base, svaret blir kort och kärnfullt.
Kriget finns där under ytan, men nedtryckt. Man känner att man försöker lämna det som varit bakom sig men det är som ett blåmärke som fortfarande är ömt. Efter hela vägen ser man byggen, återbyggnad, nybyggnad. Zadar verkar lida av växtverk, turismen har väckts ur sin slummer men har inte helt vaknat. Det är något tafatt men livsberikande över det hela.
Knutpunkt till en sliten charm
Hamnen i Zadar kokar av aktivitet. Härifrån kan man åka färja i princip till hela Kroatien, Italien och säkert fler ställen. Kajerna befolkas av en salig blandning av turister och bofasta som lastar av och på. Ett ordnat kaos råder.
Vid färjan mötte Gert Schwab upp, han är centrets Divemaster och drömmer om en karriär som kapten på en av de stora oceangående oljetankers som korsar värdens hav. Just nu har han avslutat det tredje av tio år på sin kaptensutbildning. Under tiden arbetar han extra på centret och precis som David har han släkten i byn. Bilen är fylld med matvaror till farmor.
– Man måste ju hjälpa till om man kan, familjen kommer först, menar han.
Äntligen framme
Efter en mörk bilfärd över Dogi Otuk – den långa ön – når vi äntligen Zaglav och inkvarteras i en av de lägenheter som Davids familj har till uthyrning. Varje familj i byn har åtminstone en eller flera lägenheter till uthyrning....