Från pol till pol

Mitt år som stipendiat håller på att ta slut. När jag skriver detta är det bara ett par veckor som återstår, innan det är dags att skicka OWUSS stafettpinne vidare till nästa stipendiat, något som sker i samband med en klassisk ceremoni på Explorers Club i New York. Men innan dess ska jag resa till två extrema platser på jorden för att filma under vattnet, något som jag kommit att uppskatta mycket under mitt år. I samband med dessa resor kommer jag också att skriva mina första professionella artiklar.
Som den första OWUSS-stipendiaten från Holland, har jag fått stor uppbackning från Rene Lipmann som är redaktör på den holländska dyktidningen Duiken. Han har erbjudit mig en praktikplats på redaktionen, där jag kan få praktisk erfarenhet av dykjournalistik, förlagsverksamhet och mediabranschen i stort. Och så erbjöd Marlynda Elstgeest från Waterproof Expeditions ett bidrag till stipendiet genom att sponsra en resa till en mycket speciell plats: världens ände. Både Duiken och jag har inviterats att vara med på en Waterproof Diving Expedition till Antarktis!
Vi seglade från Ushuaia i Argentina och därifrån tog det mer än två dagar att korsa det ökända Drakesundet. Vi följde en klassisk rutt förbi Sydshettlandsöarna med kurs mot den Antarktiska halvön. Vattentemperaturen var minus två grader, men våra torrdräkter höll oss varma – både över och under ytan. Den maximala dyktiden var dock satt till 45 minuter och fick inte gå djupare än 20 meter. Det finns nämligen inga dekompressionsfaciliteter inom en radie på 1 000 kilometer…

Allt var vackert på den extrema kontinenten. Höga berg prydde horisonten tillsammans med ståtliga glaciärer som sträckte sig hela vägen ner till vattnet. Isbergen drev förbi och reflekterade solens strålar. Valarna visade sina väldiga stjärtfenor och vi fick också möjligheten att snorkla med dem. Vi såg enorma pingvinkolonier på de vulkaniska klippor som inte var täckta av is. Vi dök längs klippväggar fullproppade med grön och röd kelpskog, anemoner och svampar. Havsbottnen var täckt med tusentals ljusröda sjöstjärnor. Nyfikna pälssälar följde vår färd, och den minsta av dem speglade sig in min domport, varefter den provade att tugga på sin egen reflektion. Vi dök också med leopardsälar. Dessa fantastiska skapelser kan bli upp till fyra meter långa vilket ibland kan bli rätt skrämmande. Men annars är de bara underhållande.
För första gången i mitt liv dök jag nu vid isberg. De första tre fyra metrarna är rätt grumliga, eftersom sötvattnet här möter saltvattnet. Men väl på fem meter klarnar sikten. Djupa lodräta linjer löper nedåt och skiftar från skinande vitt och turkos till mörkblått och svarta nyanser. Strukturen var både mjuk och hård på en och samma gång, och isbergen kändes underliga att röra vid. Men det var helt fantastiskt. Att dyka och befinna sig på Antarktis överträffade mina allra vildaste drömmar.
Men snart befann jag mig på den motsatta sidan av klotet. Vithavet i...