OWUSS-scholarship
– In i kammar’n efter...
Dagen efter min examinering till PADI-instruktör lämnade jag England. Jag korsade Atlanten för att åka till kammaranläggningen på Catalina Island och Karl Huggins. Santa Catalina Island är en av Channel Island utanför Kalifornien. Ön är bergig och ligger bara 35 kilometer utanför kusten vid Los Angeles. Där finns bara de två små samhällena Avalon och Two Harbors. Resten av ön är huvudsakligen naturreservat.
Där bodde jag på USC (University of Southern California) Wrigley Institute of Marine Sciences. Jag hade turen att få Karl Huggins som värd. Därmed fick jag lära mig massor om dykerimedicin och kammarbehandling. Karl är chef för anläggningens drift. Han var också årets Rolexstipendiat 1993. Mest välkänd är han för att ha utvecklat dykdatorn Orca Edge och skapat dyktabellerna Michigan Sea Grant ”HUGI”.
Jag fick lära mig att sköta kammaren vid åtskilliga simulerade dyk. Jag fick både ratta kammaren och kontrollera dyken. Under vistelsen deltog jag också i kammarens årliga storrengöring. Då städar ett antal frivilliga hela anläggningen extra grundligt. En del av evenemanget är att skrubba kammaren ren på insidan vid ett tryck av 6 bar – eller ett simulerat djup av 50 meter. Gissa om vi var fnissiga! Jag och mina stipendiatkompisar Jamie och Steve blev höga som hus på kväve. På 50 meter aktiverade någon sprinklern (mot brand i kammaren). Vi blev dyblöta alla tre. Men jag tror att vi lyckades få kammaren ganska renskurad.
Mellan föreläsningarna i dykmedicin såg Karl till att vi fick möjlighet att dyka. Vi tillbringade minst ett par timmar per dag med att göra djungelfärder i skogarna av jättekelp. Havsmiljön gjorde mig fullständigt förstummad. Lyckligtvis är stora områden runt institutet naturskyddsområde. Skogarna har enormt rikt djurliv. De gav en helt ny dimension åt dykningen. Både Jamie och Steve har bakgrund i havsvetenskaper. Att dyka med dem var verkligen givande. Det var så gott om fisk! Jag råkade en gång ta med mig en av de där ”turistiska” inplastade fiskplanscherna i vattnet. Sedan ville jag inte vara utan den. Det väckte viss munterhet bland de andra.
Nästa intressanta upplevelse var Diving Equipment & Marketing Association i Las Vegas. Tja – DEMA-mässan därhemma är en sak antar jag. DEMA i Las Vegas är något helt annat. Vi fick inte mycket sömn… Mässan var gigantisk! Jag ägnade fyra hela dagar åt att snoka igenom vartenda hörn av dykbranschen. Det var toppen att få träffa folk bakom Fourth Element, Delta P Technology, Divers Alert Network, Northern Diver, Light & Motion och Oxygène International igen. Jag gjorde också nya bekantskaper bland forskare och pionjärer inom områden som grottdykning, kallvattensdykning och rebreatherdykning.
Själva staden Las Vegas var lika överväldigande. Vi hade jättekul när vi sjöng i pianobaren (därav bristen på sömn…) Ändå var det skönt att lämna den mycket ”konstgjorda” staden efter några få dagar. Dykning handlar trots allt om natur och miljö...
