DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Biologi  Biologi
Oxsimpan
1 av 1

Oxsimpan

Text och foto Anders Salesjö/Sjöharen

Oxsimpan är mycket vanlig längs hela Danmarks och södra Norges kust. I Sverige finns den längs hela västkusten samt i Östersjön upp till Ålands hav.

Den förekommer även vid Färöarna samt på Island. Utbredningsområdet sträcker sig från Murmanskområdet ner längs Atlantkusten till norra Portugal. Isolerade bestånd förekommer även i norra Medelhavet vid södra Frankrike samt vid Genovabukten längs Italiens kust. Arten är relativt stationär och kan återfinnas i samma område under långa tidsperioder. Den trivs bäst på algbevuxna sten- och klippbottnar från ytan ner till ungefär 30 meters djup. Enstaka fynd har gjorts ända ned till 100 meter.
Oxsimpans färgteckning varierar enormt och den smälter oftast väl in med sin omgivning. Arten kan vara förvillande lik rötsimpan, men det finns ett antal säkra karaktärer som gör det relativt lätt att hålla isär arterna, om man bara vet vad man ska titta efter. Till att börja med så är oxsimpan ganska liten, den blir vanligtvis 12-15 centimeter lång och maxlängden ligger på ungefär 18 centimeter. En rötsimpa blir betydligt mycket större. Oxsimpan har tre mindre taggar samt en stor lång på gällocket. Den långa gällockstaggen går oftast utanför gällocket och den är längre än ögats diameter. Rötsimpans längsta tagg är kortare än ögats diameter. Sidolinjen på en oxsimpa är utrustad med en massa små taggar medan rötsimpans sidolinje är slät. Det tydligaste kännetecknet på levande fiskar under ytan är nog att oxsimpan är utrustad med en liten vit skinnflik som sticker ut från mungipan. Denna saknas helt hos såväl rötsimpa som taggsimpan, som är ytterligare en förväxlingsart. Taggsimpan är för övrigt också mycket mindre än oxsimpan och överskrider sällan 5,5 centimeters längd. Dess utbredningsområde är dessutom begränsat. Den förekommer till exempel inte i Östersjön och är mycket sällsynt längs Danmarks och Sveriges västkust.
Oxsimpan har en väldigt stor mun vilket gör det möjligt för den att fånga stora byten i förhållande till sin kroppsstorlek. Den jagar dagtid med hjälp av synen. Rörelser från räkor, krabbor, små fiskar och andra bottenlevande djur drar genast uppmärksamheten till sig och bytena slukas snabbt. De vanligaste bytesfiskarna utgörs av smörbultar och små tånglakar.
Oxsimpan blir könsmogen när den är ungefär två år gammal och runt en decimeter lång. Leken sker på sten- eller klippbotten under sen vinter eller vår från januari till maj. I samband med leken får hanen kraftigare färger. På vissa håll i litteraturen uppges att hans gällockstaggar skulle bli giftiga under parningssäsongen, men detta är felaktigt. Varken honan eller hanen är någonsin giftiga, men deras vassa taggar kan ge smärtsamma stick om man hanterar dem ovarsamt. Liksom många andra simpor har oxsimpan inre befruktning. För detta ändamål är hanarna utrustade med en lång smal könspapill som förs in i honans könsöppning vid parningen. En hona kan producera 800-1500 ägg som är 1,5-1,8 millimeter i diameter. De sfäriska äggen är orangefärgade till gulgröna och läggs i sammanhängande klumpar som göms i bergsskrevor eller under stenar. Beroende på...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser