Port Ghalib

Första gången jag reste till Sharm el sheikh var vägen en asfaltsplatta genom öknen. När man klev av asfalten yrde ökensanden. Mycket snabbt täckte sanden allt. Några få hotell hukade längs vägen. De första stegen mot dagens strandpromenad hade börjat byggas. Några år senare var bilden en helt annan. När vi nu landar i Marsa Alam som har en modern och väldigt fin flygplats, speciellt om man jämför med kaoset i Kairo, känns det på något vis på samma sätt. Det kommer ta några år men sedan kommer en turistort av högsta rang växa upp.
Vi hämtas upp av en minibuss, som vi ensamma fyller med utrustning. Jag sätter mig i en av bussens distinkt egyptiska stolar och tittar ut över ökenlandskapet som med spridda hotell ner mot strandremsan är karakteristiskt för området. Det är då tankarna kommer, minnet från förr, från ett tidigare hotellområdes utveckling och en ganska nybakad dykares första staplande steg.

Stillsam entré
Port Ghalib känns öde, möjligen beror det på att vi är här veckorna före jul. Det är inte långt ifrån att man hör Sergio Leones westernmusik i bakgrunden. Istället för ”bushweed” så blåser en plastpåse över vägen. Två ensamma dykare ”lonely gunmen”, fotografen Stefan Hogeborn och jag, glider in med buss istället för till häst i denna ”stad” med öknen på ena sidan och havet på den andra. Man anar en och annan egyptier i skuggorna, vid ännu sällan besökta affärer. Någon enstaka turist stryker efter husväggarna och letar efter någon av restaurangerna i Port Ghalib.
Detta är en konstruerad plats. De har hämtat inspiration från andra liknande områden, som exempelvis El Gouna eller Sharm el Sheikh. Man är på väg, men det är långt kvar. På hotellrummet finns en tv-kanal som i en evig slinga beskriver Port Ghalib, Med stolthet visar man upp det egna vattenverket, kraftverket och sjukhuset.
Något annat som man stoltserar med, och som är desto viktigare för oss dykare är kammaren. På dykcentret köper man en tryckkammarförsäkring innan man börjar dyka. Dygnstemperaturen är lite högre eftersom vi befinner oss längre söder ut vilket är bra eftersom vi gör vårt besök under december månad. Dagstemperaturen är ungefär som en svensk sommardag och jag njuter av värmen, från slask i Sverige till sommar i Egypten.
 
Broar och öar
Broar och små öar binder ihop Port Ghalib. Öarna är ännu tomma men dykbåtarna har redan börjat samlas vid kajerna. Vårt hotell ligger på andra sidan vattnet från Port Ghalib sett och vår morgongymnastik blir att springa längs buktens alla vindlingar till Port Ghalib sidan och sedan tillbaka vilket tar ungefär en halvtimme. Dykbåten avgår vid niotiden på morgonen så vi går upp någon timme tidigare, drar på oss träningkläderna i i det bleka morgonljuset, stretchar lite och börjar jogga. Vår tajming är oslagbar, varje morgon kommer solen precis över horisonten när vi vänder hemåt igen. Amun Ra värmer upp oss och hälsar oss välkomna till...