Tillbaka till naturen
– men är det verkligen ekologiskt?
Många dykare uppskattar enkelheten i ett strandbaserat dykläger i södra Egypten. Idag är det bekvämare än på pionjärtiden säger John Bantin. Men är det lika miljövänligt?
Gamla dykrävar kan berätta hur de brukade åka jeep med beduinerna längs Röda Havets kust i Sinai. De sov under stjärnorna och avundades kompisar som varit förutseende nog att ta med sig en varm luva. Färskvatten var en bristvara. Tvättning hölls på ett minimum. Man tvättade sig i sin egen urin. Eller också lät man saltet från havsvattnet helt enkelt torka in till skorpor. De fick falla av – eller skrubbades loss med en handfull sand.
Naturbehoven uträttade man bakom ett lämpligt stenblock – om något sådant stod att finna. Men man hittade sällan något block som inte redan hade använts för samma ändamål. Inte var det bekvämt. Det var åtminstone miljövänligt!
Israelerna införde en del lyx medan de styrde över Sinai. De satte upp dykläger med bekvämligheter som tält, elström från dieselgeneratorer, fältkök och matplatser. Solskydd improviserades av grenar och vasstrån. De introducerade det djupgrävda torrdasset och satte upp normer som har gällt sedan dess.
Nya dykläger slogs upp längs södra Egyptens kust mot Röda Havet på 1990-talet. Det kom inte som en överraskning att företaget Red Sea Diving Safari körde efter samma modell. Läger byggdes vid Marsa Shagra, Marsa Nakari och Wadi Lahami. De erbjöd övernattning i tält, regelbundna och vällagade måltider, gemensamma duschar och så mycket oövervakad dykning man önskade. Kanske lägren fortfarande mest påminde om utposter i ödemarken. Men landet består av föga annat än öken. Det enda återstående alternativet var att bo ombord på en båt hela tiden.
Obegränsad dykning
Idag är det annorlunda. Dyklägret vid Marsa Shagra cirka 16 kilometer norr om Marsa Alam har stora flotta hotell typ Kahramana som närmaste grannar. Tälten finns kvar och är populära. Men lägret har utvidgats.
Idag anser lägerledningen det nödvändigt att erbjuda logi även i permanent byggda hus. Det är små stugor av tegel som kallas ”madyafa”. De har egen toa. En del har till och med luftkonditionering. Vid Marsa Nakari ungefär lika långt söder om Marsa Alam har man gjort något liknande. Även vid Wadi Lahami ytterligare 160 kilometer söderut. Där stoltserar dyklägret med att ligga avsides.
Röda Havets Riviera byggs nu ut i rasande fart. Troligen kommer även de mest avlägsna lägren snart att kunna åtnjuta den högljudda musiken från möjligtvis mindre miljövänliga turistanläggningar i närheten.
Varför skulle någon vilja bo i ett miljövänligt läger hellre än på ett välutrustat hotell eller ombord på en båt? Yvonne Loda är sjuksköterska, dykinstruktör och rödahavsveteran. Hon var på väg att avsluta sin semester. Jag frågade varför hon hade valt att återvända till Marsa Shagra med sin kompis Di ytterligare en gång.
”Bägge resorna visade sig vara billigare än dyksafari på båt” berättade hon. ”Det här var min femtonde resa till Röda Havet. De flesta har varit båtsafari. Jag har alltså en del att jämföra med. Generellt tycker jag att stämningen i ett läger är...
