Julia Waterchild

SMAKPROV
För exakt tio år sen tillbringade familjen och jag två veckor i Khao Lak, Thailand. Vilket paradis vi hamnade i! Jag blev snabbt förälskad i den thailändska kulturen, maten och naturen. Dennis, en vän till min pappa, jobbade i Khao Lak som dykinstruktör och lyckades övertala tre av oss att göra ett “prova-på-dyk”. Tidigt en morgon begav vi oss förväntansfulla ut till Similan-öarna. Vi gjorde vårt livs första dyk i det mest klara och blåa vatten vi någonsin sett. Jag älskade det, helt ovetandes om att det inte skulle dröja länge förrän jag var tillbaka.

FÖRÄNDRING
Två år senare hade jag tagit studenten och längtade efter varmare breddgrader. Jag hamnade återigen i Khao Lak hos Dennis. Jag kunde snart kalla mig för en certifierad dykare och fick ännu en gång uppleva känslan av frihet. Efter resan återvände jag till Sverige och flyttade till den vackra huvudstaden Stockholm. Jag upptäckte ganska snabbt att stadslivet inte var något för mig, som växt upp bland min pappas jordgubbsodlingar och granskogar. Jag ringde upp Dennis och bad om hans råd. Han var tydlig. “Säg upp dig och kom till Khao Lak.

Du kan jobba som dykguide här". Beslutet var taget – jag skulle bli Divemaster. En helt ny värld öppnades, men kunde man verkligen kalla detta för jobb? Min kära barndomsvän gjorde kurserna tillsammans med mig, och vi hade en fantastiskt rolig tid. Vi älskade vårt nya liv. Fyra timmar om dagen tillbringade vi under ytan, och vi träffade människor från alla världens hörn. Jag glömmer aldrig när jag såg min första valhaj. Vilket stort och vackert djur. Eller när tre enorma mantor simmade runt en sovande leopardhaj. Alla soluppgångar och solnedgångar över Andamansjön. Delfinerna som simmade framför båten när vi flyttade oss från en tropisk ö till en annan. Världens bästa arbetsplats.

ETT NYTT KAPITEL
Efter tre oförglömliga säsonger i Thailand så började jag känna hunger efter mer. I samma veva fick jag tips av en vän om ett företag i Palau, Mikronesien som sökte efter en dykguide till deras liveaboard. Var låg ens Palau? Bara namnet i sig lät så exotiskt och lockande att jag var tvungen att ansöka. En vecka senare var jobbet mitt. Vad hände? Var jag verkligen färdig med Thailand? Alla vänner, jobbmöjligheter och framför allt tryggheten. Skulle jag lämna allt det för att jobba på en helt ny båt, utan att känna en enda person, i ett land jag knappt visste existerade? Ja, det skulle jag tydligen.

P A L A U – låter inte det som ett paradis? Tänk dig över trehundra frodiga gröna öar omringade av kristallklart turkost vatten. Dykplatser med starka strömmar och rusningstrafik av diverse hajar. Här fick jag lära mig massor. Till exempel hur jag före varje dyk behövde ta reda på hur starka strömmarna var, och åt vilket håll de gick. Jag behövde även se till att båtföraren släppte av oss på rätt ställe, så att dyken blev säkra, utmanande och roliga. Tro mig,...