Saltstraumen

Båten från Saltstraumen Dykkesenter hämtar oss vid bryggan på minuten som avtalat med vår dykguide Fredric Ihrsen. Vi har redan skrudat oss i dykarmundering. Den finske dykaren Pekka ska vara med. Han stretar fortfarande med att dra på sig dräkten. Försening kan leda till att vi inte kan genomföra dyket. Han börjar bli stressad. Vi hivar både honom och resten av hans utrustning ner i båten. Strömmen väntar inte. Vi måste dra.
På väg mot dykplatsen kommer resten av utrustningen på plats. Snart är alla klara för dykning. På given signal välter vi ut i vattnet samtidigt. Vi simmar snabbt in till land. Där är strömmen svagare. Vi måste vänta en stund. Fredric dyker ner några meter och kollar strömmen. Han kommer tillbaka till ytan. Vi måste vänta lite till. I Saltstraumen dyker man helst precis när strömmen vänder. Det har den inte gjort ännu.

Dykning i 3-8 knop
”Vi följer tidvattenstabellen. Ibland är den inte tillräckligt noggrann. Därför kollar vi ALLTID. Det går inte att se hur strömmarna går bara genom att titta från ytan. En bit ner kan det vara fullständigt annorlunda. Därför finns vi här för att guida” förklarar Fredric. Jag frågar hur stark strömmen kan vara när man dyker. ”Svårt att säga. Uppskattningsvis 3 knop eller mer. Kanske så mycket som 7-8 knop. Men det är på de mer extrema dyken. Vanligtvis är det mindre. Då bara glider vi fram” säger Fredric.
Vi ligger i ytan och småpratar lite. Några minuter senare är strömmen klar att ta emot oss. Vi sjunker ner mellan stora fladdrande tareblad på dykplatsen ”Tunneln”. Strömmen är klart märkbar de första metrarna. Från 10 meters djup lugnar den sig lite. Vi driver sakta och odramatiskt längs väggen. Den är fullständigt täckt av osedvanligt stora och färggranna havsnejlikor, sjörosor och dödmanshand. Det kan inte finnas en kvadratmillimeter ledig plats där! Fiskmyllret är otroligt. Knappt något annat ställe i Norge kan mäta sig med det här. Stora stim av sej jäktar förbi oss. Plattfiskar patrullerar världsvant längs bottnen. Där möter vi också mängder av loja och orädda torskar. De simmar ända upp i dykarmasken för att kika in. Ett par stålgrå havskatter ligger också öppet på bottnen på 20-25 meter. Sådana flyr sannerligen inte! Det går att komma hur nära dem som helst. Den som är riktigt våghalsig kan klia dem på ryggen. Ibland hittar man också hälleflundra.
Nu finner vi det vi letar efter – en tunnel i bergväggen. Egentligen är det en jättegryta. Den är fem meter lång och två meter bred. Grytan har slipats fram ur berget av vattnet i forna tider. Tunneln är helt tapetserad med anemoner invändigt. Av praktiska skäl har vi blivit tillrådda att simma uppåt och inte neråt. Därför går vi ner ytterligare några meter. Sedan vi glider vi en efter en in i hålet på 30 meter, svävar upp genom den vackra tunneln – och kommer ut igen på 25 meter.

Unikt undervattensliv
Saltstraumen i Nordnorge ligger tre mil...