Se men inte röra
– de bits, sticks och bränns
Havet är ett främmande element för oss människor. Därför har vi en viss tendens att överdriva de möjliga faror som lurar där. Icke desto mindre lever farliga djur i den våta delen av vår planet. De kan bitas, stickas och brännas nog så obehagligt. Läs här om vilka djur du ska umgås försiktigt med.
Inga djur i havet är avsiktligt ute för att skada dykare. Vid sällsynta tillfällen händer det i alla fall. Då beror det antingen på dålig avvägning eller bristande uppmärksamhet. På land har vi lärt oss hur vi ska uppföra oss gentemot andra levande varelser. Vi vet från barnsben att getingar sticks. Därför håller vi oss på avstånd från alla insekter med gula och svarta ränder. Även i havet har många djur kraftiga varningsfärger som betyder: ”håll dig undan!”. Vi vet att en hund varnar när den viker ner öronen. Och att en katt är på dåligt humör när den skjuter rygg och fräser. I havet begriper vi nästan inte ett dyft. Också där går kommunikationssignaler kors och tvärs. Men signalerna är andra än de vi har vant oss vid.
Dykare med erfarenhet av att sköta om akvariefiskar vet en del. De känner till hur en revirhävdande fisk bär sig åt för att uppmana andra att hålla sig på avstånd. Sådana hotsignaler är universella. Samma signaler används av alla fiskar – från små clownfiskar till stora hajar. Vuxna uppmanar ofta barn att se men inte röra – en enkel men effektiv regel. Den minimerar antalet olyckor. Samma banala visdom kan vi ta med oss ner i havet. Sedan är vi egentligen ganska väl hjälpta. Samtidigt ska vi dyka efter vår förmåga. Då blir risken för obehaglig närkontakt nästan lika med noll. Du vet exempelvis att du inte kan simma baklänges. Då ska du heller inte sticka in hela överkroppen i en skreva för att kolla det spännande djur som divemastern just har hittat. Är du dålig på avvägning? Då ska du inte simma tätt intill bottnen eller korallblocken. Annars kan en sammanstötning med otrevliga följder bli oundviklig.
Djur som bits
Alla djur med mun eller klor kan bitas och rivas. I regel gör de det av endera av två orsaker. Antingen är de hungriga eller så känner de sig hotade. Alla fiskar kan hitta på att bitas när de är hungriga. Inte för att de uppfattar dykaren som mat. Men de kanske har vant sig vid att bli matade av dykare. På en del ställen i världen matar man fisk. Den verksamheten ändrar fiskarnas beteende. Fiskarna lär sig att förknippa dykare med mat. De förlorar sin naturliga skygghet och kan bli ganska närgångna. Det har förekommit att stora havsabborrar har blivit besvikna och bitit dykare som inte hade med sig mat. Eller att dykare blivit bitna i handen för att de inte släppte taget om maten fort nog. Vid fiskmatning gäller det för fisken att komma först till matbordet. Oavsett om det råkar vara en dykarhand i vägen.
Muränor Muränor ser inte så bra. Säg att en dykare sticker fram handen med en godbit. Då kan muränan knappt se var godbiten slutar och handen börjar. Risken är att muränan hugger tag i bägge delar. Då blir det problem. Muränors tänder är bakåtriktade. Och de har svårt att släppa greppet även om de själva vill. Det vill de i regel inte heller. Såren blir alltid...
