Sex dagar i öknen

I Marsa Alam vilar hotellanläggningen vid öknens rand. Den glödde i det röda kvällsljuset när jag närmade mig. Rena rama vykortsbilden. Stället är solitt byggt med moderna småhus av sten i traditionell stil. Överallt på marken står knähöga trädgårdsbelysningar. Allt såg minimalistiskt och moget ut i skymningsljuset. Platsen är uppenbart avsedd för fullvuxna. Gästerna uppmuntras inte att ta med sig barn under 14 år.
Hotel Oasis såg bra ut i morgonljus också. Efter frukosten låg dykcentret bara en trappa ner. Centret drivs av underbart effektiva tyskar. De förklarade detaljerat hur min kommande vecka skulle se ut. Både Oasis och dykcentret är skapade av Werner Lau och Rolf Schmidt på Sinai Divers. Bägge har stor erfarenhet av att driva dykturism i Egypten.
Havet ligger bara ett stenkast bortom simbassängen från centret räknat. Hela anläggningen är utformad för att motstå den pressande ökenhettan. Byggnaderna ligger i raka rader med en serie täckta gångar emellan. Gången från dykcentret leder till utrustningsförrådet. Nästa går till hållplatsen för dykbussarna. Därifrån kan man ta sig direkt till restaurang och bar.
Som fotograf har jag alltid hittat gott om motiv i egyptiska Röda Havet. Enligt min åsikt är det närmaste området att åka till från Europa för dyk i toppklass med möjlighet att ta bra bilder. Den här resan skulle ändå överträffa mina förväntningar.
Sharm Shuni består av två rev – ett inre och ett yttre. De förenas av ett hål emellan dem. ”Sharm” betyder en V-formad vik eller klyfta ungefär som läpparna på en kamel. ”Shuni” var en forntida läkare under faraonernas era. Han drevs ut i öknen på grund av sin religiösa tro.
Att komma ner till dykstället var besvärligt. Först vadade vi 10 minuter i midjedjupt vatten. På revkanten skulle vi sätta oss ner och dra på oss fenorna i den ökande sjögången. Under tiden höll vi hela tiden krampaktigt fast våra dyra kameror. Väl nere i vattnet fick vi en försmak av den kommande veckans härligheter.
Perfekt kontroll på avvägningen är avgörande på de mellanliggande reven. Sedan sluttar det yttre revet ner till 30 meter och en koloni rörålar. Några minuters fensimning söderut hittar man två koralltorn med platåer på 18 och 25 meter. Papegojfiskar, läppfiskar och drakfiskar lurar här och där. Jag hittade en speciellt stilig blåfläckig stingrocka. Den visste precis vad jag var ute efter och låg stilla och poserade.
Marsa Gabel Rosas var tidigare en distributionscentral för färskvatten. Man kan fortfarande se vattentunnorna på bottnen. Idag är de överväxta med koraller. Dyket var mycket avslappnat. Jag hittade inte värst mycket på större djup. Men runt 6 meter var stenkorallerna mycket imponerande. Fjärilsfiskar och barrakudor patrullerade bland dem. För en specialist på vidvinkelbilder var stället rena manna från himlen.
Bussturen till Marsa Assalai tog 15 minuter genom den glödande ökenhettan. Våra utrustningar var ditkörda i förväg. Nu...