S/S Melanie

Kapten Fredrik Söderström var en ung kapten då han endast 27 år gammal förde befälet över S/S Melanie. Melanie mönstrade hela 20 (18 män och 2 kvinnor) mans besättning vilket var relativt mycket för den tiden. Man lämnade från franska Dunkerque i januari 1907 med lastrummen fyllda med 3.000 ton stenkol. Destinationen var Stockholm via Skottland.

När man kom in i Stockholms skärgård var vattnet fullt av isflak och drivis. Med avsaknad av moderna navigations hjälpmedel var det svårt att skilja på is och vad som var land och klippor. Så skedde en ödesdiger förväxling av land och is och man gick på grund vid Innerbådan söder om Biskopsö. Fartyget satt fast rejält trots ihärdiga försök att komma loss.

raketer I skeppsdagboken noterade kapten Söderström händelseförloppet:

“Hufvudskärs fyr i NWtW 1/4 på kompassen, gissad dist 10’. Med kurs NNO 3/4 O och full fart, törnade ångaren kl 05.30 emot en öfver vattnet på ca 20 famnars afstånd synlig låg klippa, hvilken först antogs vara ett isflak, då maskinen genast stoppades. Ångaren erhöll genast svår styrbords slagsida, på grund häraf med undantag af en mindre båt om babord, endast styrbords lifbåt kunde utsättas.”

“Raketer uppsändes och ånghvisslan öppnades och fortfor att blåsa så länge ånga fanns, för att därigenom tilldraga oss uppmärksamhet från land eller förbipasserande ångare. Under tiden hade största delen av besättningen gått i båtarna. Wi uppehöll oss med båtarna i ångarens närhet då densamma, efter att först hafva kantrat öfver åt babord kl.8.35 fm. gled af grundet och sjönk”

Vid grundstötningen kastades huvuddelen av besättningen ur sina kojer då de låg och sov. Vatten rusade in från förrummet och in i eldrummet vilket gav en svår styrbords slagsida, i och med denna kunde endast styrbords livbåt sjösättas. Efter att ångaren kantrat lämnade man förlisningsplatsen och rodde mot närmaste land, då det var snöyra och ökande sjö, och man landsteg på Långviksskär. Under eftermiddagen hämtades besättningen av lotsångaren Vega.

dykningen Vi kommer ut från innerskärgården och lämnar Biskopsön på väg mot de Inre Bådarna där Melanie förliste i januari 1907. Sjön ligger relativt lugn och vågorna har, efter flera dagars stark vind, övergått i mjuka dyningar. Tur att man tog sjösjuketabletter innan vi åkte. Det mesta rullar från ena till den andra sidan i takt med dyningarna (inklusive frukosten i magen). Väl framme kommer vi i lä bakom öarna och även den här gången är vraket bojat som tur är.

Nedstigningen längs bojlinan tar oss raskt ner mot djupet och efter en stunds lek av att vara en sjunkbomb ser vi konturerna av Melanie. Däcket ligger på ca 30 meters djup. Hon har en kraftig slagsida (ca 30 grader) åt babord och fören pekar i riktning mot klipporna. Det är ett dunkelt ljus, trots att det är mitt i sommaren och solen står...