S/S Najade

En onsdagsmorgon i april 1933 var den tyska ångaren S/S Najade, med ett tonnage på 1900 ton, på väg till Stockholm. I lasten fanns både apelsiner och tobak. Det var tät dimma på morgonen och därmed mycket dålig sikt. Det bar sig därför inte bättre än att man gick på Almagrundet. Grundstötningen var inte kraftigare än att man för egen maskin kunde dra sig loss igen, vilket skulle visa sig vara mindre lyckat. Skadorna var större än väntat och Najade tog snabbt in vatten. När även maskinrummet började fyllas beslutade kapten Pratt att ankra upp strax utanför Yttre Bådarna i Stockholms sydöstra skärgård.

Det var lugnt väder och ett par män ur besättningen skickades iväg i en roddbåt för att tillkalla hjälp. Efter en stund fick man kontakt med en fiskebåt som efter ankomst till Najades ankringsplats tog ombord resten av besättningen. Kapten Pratt och styrman stannade dock kvar ombord på Najade. Efter att ha satt iland besättningen på Nämdö, återvände fiskebåten till Najade, men i samma ögonblick gav S/S Najade upp. Kapten och styrman satt lugnt och väntade i en livbåt en bit bort och såg förargligt på hur ångaren med en suck försvann ner i djupet.

orientering Najade är inte bojad vilket gör att valet av skeppare är viktigt inför utfärden. Det finns flera positioner angivna, men lättast är att med ekolod söka av botten när man väl kommit till den angivna positionen. Ankring sker med dragg, vilket kan tyckas riskabelt, både ur säkerhetssynpunkt men också för påverkan på vraket i sig.

Najade ligger på ca 34 m på en relativt platt botten. Det är öppet vatten och stor risk för dyningar och hård sjö. I fall man är känslig är rekommendationen att äta sjösjuketabletter innan man ger sig av hemifrån. Eftersom vraket ligger långt ut vill man gärna göra två dyk. Ankringen och avståndet till land gör att man oftast ligger kvar vid vraket mellan dyken.

Första dykparet som går ner längs ankarlinan får till uppgift att säkra draggen. Därefter börjar dykningen. Det är sällan strömt och det är heller inte särskilt svårt att orientera sig. Det är dock viktigt att vända sig om och se efter hur det ser ut vid nedstigningsplatsen på Najade så att man känner igen sig på tillbakavägen. Skulle man mot förmodan missa uppstigningsplatsen, är det lämpligt att ha med sig en linrulle och en boj så att uppstigning kan ske längs lina. I ytvattnet kan det vara strömt och det tar inte många sekunder innan man flutit iväg om man inte är vaksam.

dykningen Väl nere på vraket följer man lämpligast någon av skrovsidorna. Styrhytten är ett fint objekt som tål att beundras. Som före detta träbåtsägare kan man heller inte låta bli att förundras över trädäcket på aktern intakt och mycket vacker. Det känns tidlöst att sväva fram och se alla gamla detaljer på Najade. Livbåtarnas vaggor står tomma kvar på däck. Tidlösheten verkar dock få dyktiden att gå ännu snabbare än...