DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Vrag  Vrak
S/S Transylvania – besök i den undre världen
Dykargruppen Dark Star med maskintelegrafer bärgade från Transylvania.
S/S Transylvania – besök i den undre världen
En dykare inspekterar vajern på en kabeltrumma fastbultad i däcket.
S/S Transylvania – besök i den undre världen
Dykare från Dark Star dekomprimerar i Atlanten. .
S/S Transylvania – besök i den undre världen
En öppnad ventil i bryggsektionen är täckt av rost och påväxt.
S/S Transylvania – besök i den undre världen
Fartygets styranordning på bryggan på 132 meters djup.
S/S Transylvania – besök i den undre världen
Dykaren Jeff Cornish vid den förliga däckskanonen på 130 meter.
S/S Transylvania – besök i den undre världen
S/S Transylvania – besök i den undre världen
S/S Transylvania – besök i den undre världen
Oceanångaren hade tre skorstenar. Här till sjöss på 1920-talet.
S/S Transylvania – besök i den undre världen
Fartygsklockan har bärgats och återställts till sin forna glans.

S/S Transylvania

– besök i den undre världen

Av Leigh Bishop

Trots att djupet var 100 meter fanns ingen anledning att tända lampan. Det naturliga ljuset i vattnet var helt överväldigande. Trettio meter nedanför Leigh Bishop låg det mycket omtalade men sällan dykta vraket efter S/S Transylvania. Hela 17 000 ton magnifik oceanångare stående helt upprätt i all sin prakt.

 Från mitt djup såg hon ut som ett modellbygge långt bort i fjärran. Min hänryckning började på allvar några ögonblick senare. Då nådde jag 120 meter. Jag upptäckte att vår vraklina hade hamnat på aktre delen av vrakets bryggsektion. Därifrån kunde jag urskilja den brutna masten på fördäck. Flera maskintelegrafer stod strategiskt utplacerade tvärs över bryggan – i prydlig rad från babord till styrbord. Jag har dykt på vrak under 20 år i brittiska vatten. Det här ögonblicket framstår klart i mitt minne som om det vore igår.
Snart landade jag på däcket på 130 meter. Lampan var fortfarande överflödig. I det naturliga ljuset från ytan såg jag raden av maskintelegrafer. Nu såg de helt ofantliga ut. Bara en kort stund tidigare tycktes de snarast kunna passa lagom mellan tumme och pekfinger på en modellbyggare. Jag var inte medveten om saken just då. Men jag hade precis inlett det bästa dyk jag någonsin skulle göra i brittiska vatten!

Växelspak?
Bryggan är alltid bästa stället för ett vrakdyk. Spelar ingen roll vilket vrak. Inte heller var skepparens vraklina har landat. Varje teknisk dykare ägnar ändå stor del av sin dyktid åt att utforska den delen av ett fartyg.
Turen var sannerligen på vår sida den där dagen på Transylvania. Vi behövde inte ödsla någon tid. Hela bryggan låg där i all sin orörda ståt rakt framför mina ögon. Ovanför mig kunde jag se dykargänget från Dark Star på väg ner. Deras mörka silhuetter framstod tydligt mot ljusstrålarna från middagssolen där uppe.
Jag tände lampan för att kika in under några plåtar. De hade fallit från övre bryggdäck ner över den tidigare täckta delen av bryggan. Tydligen hade övre bryggdäck rasat ihop. Nu låg det på samma nivå som huvuddäcket. Jag begrep det när jag fick syn på en strålkastare. Den hade suttit monterad på utsidan av utrymmena på övre bryggdäck.
Strax intill strålkastaren såg jag fartygets styranordning. Det var en hydraulisk styrapparat i ett utförande som var helt nytt för mig. Nertill på vänstra sidan satt något som liknade en växelspak. Kanske den var just det. Men jag har ingen aning om vad den egentligen skulle användas till. Trädelarna i själva styrratten hade multnat bort för länge sedan. Men jag lade märke till den långa rattaxeln. Den hade förmodligen passerat genom ett nakterhus av trä.
Storhetsdagarna för Transylvania inträffade under det glada 1920-talet. Rorgängaren skulle ha stått med bröstet mot ratten och hållit ett öga på kompassen i nakterhuset. Mycket riktigt. Till höger om mig låg kompassen. Den hade fallit ur sina fästen när nakterhuset rasade ihop.
Min VR3-dator visade 131 meters djup. Vid skärmens andra kant såg jag hur dekotiden växte sig allt längre för varje minut. Men vad fasen! Under dyk på Transylvania var varenda sekund guld värd. Spelade ingen roll hur lång dekotid jag skulle tvingas till. Jag tänkte hänga kvar tills jag blev för kissnödig för att stanna!

Utomvärldsligt...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser