DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

  Vrag  Vrak
SS Turkia – Suezvikens bästa vrak
För det mesta var stäven så omsvärmad med fisk att man nästan inte kunde se den.
SS Turkia – Suezvikens bästa vrak
Hålet i skrovet efter explosionen som sände SS Turkia till havsbottnen.
SS Turkia – Suezvikens bästa vrak
SS Turkia – Suezvikens bästa vrak
SS Turkia – Suezvikens bästa vrak
Peter Collings pekar ut en detalj på Rosalie Moller, ett av de vrakfynd i Röda Havet som han är mest stolt över.
SS Turkia – Suezvikens bästa vrak
I’m the king of the world! Rosalie Mollers vackra stäv har massor av Titanic-känsla.
SS Turkia – Suezvikens bästa vrak
Mängder av porslin, keramikskärvor och andra lösfynd i de olika hytterna i överbyggnaden vittnar om att få dykare har besökt vraket.
SS Turkia – Suezvikens bästa vrak
Boom! Det syns tydligt att explosionen kom inifrån. Strax bakom hålet i skrovet ligger mängder med odetonerad granatkastarammunition, så det kunde ha blivit en ännu större smäll...
SS Turkia – Suezvikens bästa vrak
Även om Turkia inte ligger särskilt djupt kan man hamna i deko, eftersom dyken tenderar att bli långa.
SS Turkia – Suezvikens bästa vrak
Precis som på ’Rosa’ och ’T-gorm’ finns här mängder med havsanemoner och clownfiskar.
SS Turkia – Suezvikens bästa vrak
Lasten ombord på Turkia är inte lika spännande som Thistlegorms. I de främre lastrummen finner man otaliga staplar med däck i olika dimensioner.
SS Turkia – Suezvikens bästa vrak
Vi hade svårt att förstå vad alla rullar med stålwire som låg i Turkia, skulle användas till.
SS Turkia – Suezvikens bästa vrak
Akterskeppet på Turkia påminner en del om storasyster Rosalie Mollers bakdel.
SS Turkia – Suezvikens bästa vrak
Peter har med sig mängder med bilder, originalritningar och annat arkivmaterial som studeras flitigt mellan dyken. Det ger dyksafarin en extra dimension och förstärker känslan av expedition.

SS Turkia

– Suezvikens bästa vrak

Text och foto: Jesper Kjøller
Du känner säkert redan till Thistlegorm och Rosalie Moller. Men har du hört talas om S/S Turkia? Tillsammans med den engelske vrakspecialisten Peter Collings besökte jag i maj Röda Havets tre stora brittiska krigsfraktfartyg. Alla sjönk 1941. Peter har ett mycket personligt förhållande till de tre systrarna. Han har nämligen lokaliserat två av dem! På en strapatsrik resa 100 sjömil upp i Suezviken dök vi på hans senaste fynd – S/S Turkia. Av somliga kallas hon ”den nya Thistlegorm”.

Efter den långa färden i hård sjö slår vi stopp i maskin. Jag tittar sömndrucken på klockan. Den är bara fyra. Jag tänker att vi måste vara framme vid S/S Turkia och somnar om. Vid sjutiden vaknar jag igen av att motorn mullrar igång. Jag blir lite förvirrad. Varför ger vi oss av igen? Varför har guiderna inte varit runt och väckt oss inför morgondyket? Jag hoppar ur kojen och stapplar upp på däck. Där möts jag av en syn som jag aldrig förut skådat i Röda Havet.
Sikten omkring oss har minskat till mindre än hundra meter. Solen är totalt väck. Det är som om vi befann oss i ett grått moln. Är det dimma eller sandstorm? Vi borde vara ganska nära kusten. Ändå kan vi inte över huvud taget sikta land. Vi är omslutna av tjockt grått dis. Kustlinjen vid Ras Zafarana ligger bara ett par hundra meter bort. Ändå går det inte att få ögonen på den.
Ovanligt hård blåst de senaste dagarna har stängt flera hamnar och flygplatser i området. Luften är full av sand. Vi kan nästan inte ens skymta solen. Senare får vi veta att det här var en av de värsta sandstormarna i trakten på många år.
Under normala betingelser skulle det inte vara så svårt att hitta Turkia. Dels finns ett par naturliga landmärken vid kusten. Dels är det stora vraket normalt synligt från ytan i det klara vattnet. Men under natten kunde skepparen inte finna vraket. Därför väntade han till gryningen innan han körde sista biten. Vi kan fortfarande inte se land. Vattnet verkar mörkt och grumligt i det svaga morgonljuset. Jacques-Yves Cousteaus film ”Le monde sans soleil” (Värld utan sol) har tagit sig upp ovanför ytan idag.
Peter Collings har dykt på vraket två gånger tidigare. Ena gången alldeles ensam när han hittade det i november 2007. Den andra i april i fjol. Då var han här med en safaribåt. Såvitt veterligt har ingen annan dykt på Turkia sedan förlisningen 1941.

Glasbotten
Vrakletning kan ta sig många olika skepnader. Inte alltid ligger glamorösa prestationer eller teknikens landvinningar bakom dem. Peters upptäckt av Turkia är lite mera vardagsnära.
– I arkiven hittade jag två olika uppgifter om S/S Turkias förlisning. Den ena fastslog att hon blev bombad av fientligt flyg. Den andra hävdade att hon sjönk efter en explosion ombord. Bägge var eniga om positionen för förlisningen – alldeles intill fyrtornet Zafarana i Suezviken berättar Peter Collings.
– I november 2007 åkte jag till området längs landsvägen från Sharm el Sheikh. Jag tänkte fråga ortsbefolkningen om de visste något om ett stort vrak längs kusten. Jag hade bara lite enkel dykutrustningen med mig. En fiskare ansåg sig veta var vraket låg. Men bara ett enda flytetyg fanns tillgängligt att åka ut med. Det var en uttjänt glasbottenbåt. Den låg och ruttnade på stranden vid Zafarana Hotel. Vi lyckades baxa den fallfärdiga skorven i sjön. Den stank av fisk. Ändå fick vi liv i den lilla 10-hästars utombordaren. Efter bara tio minuters färd kunde vi...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Fakta

SS TURKIA

BYGGD Hull, England

URSPRUNGLIGT NAMN Livorno

SJÖSATT 1910

...

Fakta

I samarbete med King Snefro Fleet planerar Peter Collings fler expeditioner till Suez under loppet av 2011. Kolla på www.deeplens.co.uk eller www.kingsnefro.com. Vi reste till Sharm el Sheikh med Atlantis Rejser. De representerar...

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser