Stor fentest
– 16 potenta paddlar
Det kan ju tyckas vara en nästan omöjlig uppgift att svara på frågan ”vilken fena är bäst?”. Men det är faktiskt inte så svårt som det verkar. Den bästa fenan är den som passar dig och har de egenskaper som du önskar. Vi bad Europas ledande fentillverkare att skicka oss de fenor som man menade var de bästa som företaget kunde erbjuda. Vilka är dina drömfenor?
Vi testar – du bestämmer.
Jag bad de engelska distributörerna att skicka vad de ansåg vara deras mest högpresterande fenor. Sedan gjorde jag en jämförande test. I samtliga fall använde jag storlek XL. Priset varierade från 350 kr till 1 900 kr. Helfotsfenor brukar göra bäst ifrån sig i tester. Den här gången begärde jag uttryckligen hälremsfenor. Sådana fenor är vanligast bland dykarna här hemma runt England.
Personligen hade jag ingen favorit. Jag var uppriktigt intresserad av vilka fenor som skulle vara de bästa för mig. Jag törs påstå att jag har medelbra kondis och har samlat på mig massor med erfarenhet av fenor under de senaste 20 åren.
Några dagar tidigare hade jag genomgått en omfattande läkarundersökning för dykare. Mitt BMI är 24,1 och blodtrycket 104/64. Steptesten enligt Harvardmetoden gav mig slutresultatet 90. Enligt uppgift skulle det vara väldigt bra för en man med min långa erfarenhet.
Fentesten måste genomföras absolut rättvist. Därför simmade jag exakt samma sträcka i Wraysbury Lake under samma dag. Jag kan belåtet konstatera att vattentemperaturen var ljumma 22 grader. Det tillät mig att simma testrundorna i en slimmad halvtorris i stället för en pösig våtdräkt. Dräkten kan ha påverkat resultaten. Jag bar enkelflaska och tajt dykväst utan något som dinglade.
Mellan varje testrunda såg jag till att bli utvilad. Både puls och andning måste vara tillbaka på normala värden innan jag drog på mig nästa par testfenor. För att kontrollera använde jag några av fenorna från förmiddagen även mot slutet av eftermiddagen. Mina assistenter var Max Eaton och Alex Khachadourian.
Fenslagen höll jag inom gränsen för den vattenvolym som min kropp trängde undan i vattnet. En hastighetsmätare kalibrerad i meter per sekund höll jag framför mig med bägge händerna på raka armar. Jag simmade först lugnt. Sedan ökade jag farten tills det kändes som om hjärtat skulle sprängas. Då fick jag fram fenornas maxfart genom att avläsa mätaren.
Vad har farten att göra med hur bra fenorna är? Jag testade fenorna i stillastående vatten. Hela min ansträngning omsattes till rörelse framåt. Om jag hade simmat i en knops motström? Då hade min hastighet minskat med en knop över bottnen. Avläsningen på mätaren hade varit densamma. Det är alltså hastigheten genom stillastående vatten som räknas. Den går att räkna om i framdrivningskraft.
Vid första påseende verkar nog inte de hastigheter jag uppnådde vara speciellt höga. Men framåt avslutningen på dagen tog jag en lättjefull simtur runt en del av sjön. Richard Major från Wraysbury Dive Centre simmade bakom mig och försökte ta bilder. Jag använde ett par fenor på den sämre delen av skalan och trodde jag simmade långsamt. Richard sade att han ändå hade svårt att hänga med.
Säkerligen skulle en toppidrottare på höjden av sin förmåga lätt ha kunnat slå mina 1 meter per sekund (3,6 kilometer per timme) under testsimningarna.