DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Rejse  Resa
Twilight zone – makrodykning i Indonesien
Stim med glittrande småfisk sveper runt piren i ständigt nya formationer.
Twilight zone – makrodykning i Indonesien
Under ett av våra skymningsdyk såg vi detta stim med rakknivsfisk.
Twilight zone – makrodykning i Indonesien
En flikskorpionfisk på 32 meter. Rhinopias, som de kallas på engelska, hör till några av områdets verkliga sevärdheter.
Twilight zone – makrodykning i Indonesien
En tångulk i läckert gul skepnad. Dessa jägare har havets snabbaste käftar.

Twilight zone

– makrodykning i Indonesien

Av Don Silcock
”Muck diving” kan inte bli mycket ”muckigare” än bland skrothögarna i Ambons hamn. Strödda bland skrotet ligger mängder av levande ädelstenar som bara väntar på att bli upptäckta. I makro-dykningens är det de små sakerna som ger de stora intrycken.

Jag har inte den blekaste aning om vem som kläckte idén att döpa ett dykställe till ”Twilight zone”. Men det måste ha hänt i ett ögonblick av inspiration. Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att beskriva känslan när man dyker där.
Min första kontakt med Ambon var i Rebecca Saunders bok om ön. Den ligger i nordöstra delen av Indonesiens övärld. Hon skrev boken 1998 efter att ha vistats på Ambon under en längre tid. Becca beskrev stället som ”100 meter sluttande sandstrand med en juvelbeströdd pir som centralpunkt, befolkad av exotiska, sällsynta och rent ut sagt mystifika havsvarelser”.
Skildringen lät som något för mig. Jag fick inte chansen att dyka där förrän i september 2006. Då anlöpte vi Ambons hamn ombord på ONDINA – en skonert av pinisityp byggd av den spanske äventyraren tillika skepparen Ricard Buxo. Vi hade embarkerat ONDINA en vecka tidigare i Maumere på Flores. Sedan hade vi dykt på olika ställen bland Sundaöarna innan vi stävade nordostvart till Bandahavet och de sagoomspunna Bandaöarna.
Planen var att göra en nattlig seglats från Alor till vulkanön Gunung Api. Käglan reser sig från 4 000 meters djup i Bandahavet. Det är enda stället att söka lä på vägen till Bandaöarna. Gunung Api betyder egentligen ”Eldberget”. Ett lämpligare namn vore ”Ormön”. Ormarna är nämligen anledningen att dykare åker dit. I havet runt ön vimlar det av havsormar. De bjuder på helt unika upplevelser.
Vi tillbringade två dagar vid ön. Under tiden försämrades vädret stadigt. Ricard varnade oss att resan till Banda kunde bli skumpig. Det visade sig bli precis så. Den där sortens otäcka resa man tillbringar hopkrupen i kojen. Man förbereder sig mentalt på att gå i livbåten och funderar på vilka prylar man då ska ta med sig.
Bandahavet ligger verkligen mycket öppet. I hårt väder är alternativen ytterst begränsade. Vi färdades en hel natt med skutan stampande och rullande i hög sjö. Det gick upp för oss att vi inte klarade att ta oss till Bandaöarna. Vi måste gira åt norr med kurs mot ön Ambon.

Flygbryggan
Gungandet fortsatte i ytterligare ett och ett halvt dygn. Slutligen seglade vi in i den vidsträckta bukten som skiljer de norra delarna av Ambon från de södra. Viken utgör en förträfflig naturlig hamn. Den mänskliga naturen är vad den är – och dykare förnekar sig aldrig. Nu var vi alltså i säkerhet. Allas naturliga entusiasm för havet återvände snabbt. Det började suga svårt i dyktarmen.
Viken har åtskilliga dykställen. Men vi gick direkt in för Twilight zone. Där dök vi flera gånger under de närmaste dagarna. Vi blev djupt imponerade av djurlivets mångfald. Becca hade alldeles rätt!
I april i fjol åkte jag tillbaka till Bandahavet. Den här gången började jag på Ambon. Jag anlitade samma båt igen. Vi hade ju redan råkat ut för något av det värsta som Bandahavet hade att bjuda på tillsammans. Varför ta risken med en annan båt? ONDINA hade ju redan bevisat sin...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser