Rejse Resa

Packdjuren på väg upp mot sjön.

Det är bara bagagevagnarna som avslöjar att vi står framför en flygplatsbyggnad. I mitten syns guiden Dorji mellan Thomas och mig.

Thimphu är en av få huvudstäder i världen helt utan trafikljus. I stället dirigerar poliser i eleganta uniformer och vita handskar trafiken.

Det gick inte att få tag på ett blybälte i Bhutan, men på ett gym fick jag låna några viktskivor som jag kunde montera på min Hollis-vinge.

Åsnor och mulor hjälper till att bära dykutrustning, proviant och campinggrejer upp till sjön.

Guiden Dorji hjälper till att montera en extra viktskiva på 2,5 kilo bak på flaskan, så att lyftkraften blir perfekt.

Klara för dyk i sjön Jigmelang Tsho, 3 870 meter över havet. I andra änden kan man ana vår lägerplats med de blå tälten.

På sjöbotten låg på flera ställen små grenar där sjööringarna gömde sig. De var mycket skygga – omöjliga att komma nära med undervattenskameran.

Efter dyket njuter Thomas och jag av en kopp varm te och utsikten mot de vackra bergen vid Jigmelang Tsho.

Kungkarpo (4 350 m ö.h.). I den lilla stenhyddan bakom mig satt en munk i meditationen Lo Sum Choe Sum – en extrem retreat där man isolerar sig helt i tre år, tre månader och tre dagar. När man genomför den får man kallas lama. Inte den sämsta utsikten att ha under tre år i en hydda.

Khuru är en bhutansk version av dart där pilarna kan väga upp till 300 gram och kastas från 30 meters avstånd. När en spelare träffar målet bryter laget ut i sång och synkroniserad dans – ofta med skämtsam pik mot motståndarna.

Tiger’s Nest är ett heligt buddhistiskt kloster i Paro-dalen, byggt 1692. Det klamrar sig dramatiskt fast vid en brant klippa på 3 120 meters höjd – ett av Bhutans mest ikoniska landmärken.

Bågskytte är Bhutans nationalsport och utövas alltid i nationaldräkt. Två mål – cirka 91 cm höga och 21 cm breda – placeras 145 meter från varandra, och det skjuts växelvis åt båda hållen. Varje lag har 13 skyttar, och det första till 25 poäng vinner. Reglerna är komplicerade, och tävlingarna kan pågå i flera dagar. Varje gång en skytt träffar får han ett färgat tygstycke till bältet som hedersmärke.

Den erigerade penisen är en helig symbol som pryder många husfasader och offentliga byggnader i Bhutan. Den tros skydda mot ondska och driva bort illvilligt skvaller.

Föregående Pausa Nästa

1 av 14

Ur Frodes Loggbok: Bhutan

Extrem höghöjdsdykning mitt i Himalaya – i Åskdrakens rike

Text och foto: Frode Kjems Uhre

Det sista av de gamla buddhistiska kungarikena i Himalaya. Bhutan är ett litet buddhistiskt kungarike inklämt mellan Tibet i norr och Indien i söder. Landet är ett av världens mest isolerade – både på grund av sitt läge mitt i Himalaya och för att regeringen medvetet skyddar den unika kulturen och den buddhistiska traditionen.
Regeringen anser att det är viktigare att bevara landets orördhet än att satsa på massturism.

Bruttonationallycka framför BNP
I Bhutan arbetar regeringen utifrån begreppet bruttonationallycka. Målet är att skapa största möjliga lycka för så många som möjligt av de cirka 800 000 invånarna.

Bhutans speciella lyckomått har väckt internationell debatt, eftersom de flesta länder använder materiella värden och BNP som mått på utveckling.

Drömmen om ett höghöjdsdyk
För 20 år sedan var jag på resa i Bhutan och blev förtrollad av landets skönhet och orörda natur. Vi passerade små bergssjöar med kristallklart vatten där fiskarna gjorde ringar på ytan. Sedan den dagen har jag drömt om att återvända – med dykutrustning.

En vän satte mig i kontakt med en Mr. Kinley från Dharma Adventures. Han ville gärna hjälpa till att arrangera en liten dykexpedition uppe i bergen.

Första utmaningen var att få tag i en dykflaska. Bhutan har visserligen dykutrustning som används vid vattenkraftverk, men myndigheterna kunde inte ge mig tillgång till den. Däremot fick vi lov att fylla en flaska – om jag själv tog med den.

Jag valde att resa i november efter monsunen, när himlen oftast är klar och blå, men då kylan biter uppe i bergen. Förutom torrdräkt och tjock underställ packade jag också ner en varm sovsäck i dykväskan.

En krävande inflygning
En av mina goda vänner, Thomas, ville följa med för att uppleva landet och bergen, men utan att dyka.

Vi flög från Köpenhamn via Bangkok till Bhutans internationella flygplats i Paro. Flygplatsen ligger på 2 235 meters höjd, omgiven av berg på upp till 5 500 meter – en av världens mest utmanande inflygningar.
Endast Bhutans två nationella flygbolag, Druk Air och Bhutan Airlines, får flyga dit. Piloterna måste ha särskild certifiering, och man får bara landa i klart väder när bergen runtomkring är synliga. Nattflygningar och instrumentlandningar är helt förbjudna.

Tempelliknande flygplats
Själva flygplatsen är en upplevelse i sig – särskilt ankomsthallen, som är utformad som ett tempel. Traditionella bhutanesiska mönster, vackert snidade trädetaljer, fresker och färgstarka väggmålningar får byggnaden att smälta in i landskapet och skapar en sagolik välkomst.

Guide i nationaldräkt
Utanför flygplatsen väntar vår guide, Dorji, iklädd nationaldräkt. I Bhutan är det obligatoriskt att bära nationaldräkt när man arbetar, går i skola – eller utövar landets nationalsport, bågskytte.

Jag hade tidigare köpt en dykflaska online i Indien, som Dorji fått transporterad och fylld av brandkåren i Thimphu.

Något viktbälte hade jag inte, så vi fick låna viktskivor på ett gym.

Vi övernattade i Thimphu (2 300 m ö.h.). Jag planerade att dyka i Jigmelang Tsho-sjön, som ligger på 3 870 meters höjd. Vanligtvis är det för stor höjdskillnad på en dag, men eftersom vistelsen är dyr på grund av fasta turistavgifter, chansade vi på att klara uppstigningen på...