Vrakdykning Deluxe
Det lågmälda men hemtrevliga ljudet av frukost som sätts fram väcker mig. Ett snabbt getöga ut ur hyttventilen ger besked om solsken och stilla hav, och jag nästan känner hur dykpaketet står och pockar på uppmärksamhet på dykdäck.
De här raderna skriver jag en stund senare med utsikt över ett spegelblankt och sommardoftande Östersjön, på väg ut mot dagens första vrak. Det är skönt att vara på dykkryssning.
Strax är vi framme och krokar i bojen. Ytvattnet är uppfriskande
svalt men när vi kommit ner en bit visar termometern på kyliga fyra
grader. En veckas blåsande har rört upp vattnet och sikten är knappa
tio meter. Men Director Reppenhagens alla spännande sevärdheter får mig
snart att glömma både kyla och halvdan sikt. Som så ofta på dessa äldre
ångare är fören robust rak utan att för den skull förlora i elegans.
Båda ankarna hänger på plats och nere vid botten på 40 meter har
strömmen grävt ut en rejäl håla under stäven, som här är knivvass. Inne
i förskeppet finns sjömännens väggfasta kojer kvar och en stövel ligger
övergiven, kvarlämnad av en stressad besättningsman när fartyget
övergavs för 89 år sedan.
I mittbygget har den kända kakelugnen fallit samman, men fundamentet
står fortfarande kvar. Sirliga trädetaljer i inredningen vittnar om
snickarglädje från andra tider, men också om ett strikt klassamhälle
där det är skillnad på folk och folk, för det här är kaptenens salong.
Tydligast blir det kanske i själva toalettstolen, vars porslin är
elegant dekorerat med naturmotiv och hägrar. I ett par lådor som står
öppna ligger delar av en dagstidning halvt gömda i slammet. Tittar man
noga går det att läsa enstaka tyska ord skrivna i tysk stil.
Aktern har knäckts och pekar nästan rakt ner i botten. På
styrbordssidan om aktra lastrummet ligger som brukligt på så här gamla
båtar en reservpropeller, men annars är det mittbygget och förskeppet
som står för de flesta attraktionerna.
När dagen är slut har jag gjort tre dyk på Reppenhagen med sammanlagt
95 minuters bottentid. Bilder av tvåvåningssängar, skrivbord, byråer
och bokhyllor finns fortfarande på näthinnan, men mest intryck gjorde
ändå den vackra toaletten (som hade ett trasigt badkar sidan om sig)
och den ensamma stöveln. Föremål som påminner om att detta brutna skepp
en gång varit det stolta hemmet för många sjömän.
Bergochdalbana Morgonen efter
blåser det som attan och jag är snabb att ta en sjösjuketablett. Borta
är gårdagens sommaridyll, nu är det tuff svensk höstdykning, i alla
fall känns det så. Efter en dryg timmes bergochdalbana får jag i alla
fall göra ett dyk på ångfartyget s/s King som gick på grund vid
Utklippans fyr 23 november 1941. Av hänsyn till mina medpassagerare
utnyttjar jag inte min dykmaskins kapacitet utan håller mig inom
direktuppstigningstider (hur kul är det att ligga och rullla på ytan i
väntan på en långdykare?).
Trots sjögången blir det ett fint dyk som kretsar kring överbyggnaden
midskepps. Träinredningen är välbevarad med vit färg på väggarna och de
flesta ventiler (fönster) fortfarande på plats. På golvet ligger
flaskor, ett krossat medicinskåp och en mässingstratt (kan det ha...
