WWF-krönika

Att arbeta med miljöproblem kan vara en deprimerande uppgift, något som mina tidigare krönikor har gett uttryck för. Hajar som får fenorna avskurna, havssköldpaddor som fångas in med onda avsikter och fylls med formaldehyd, för att inte tala om alla bomber som kastas över våra vackra rev.
Just nu är klimatförändringarna i fokus men samtidigt säger djungeltrummorna att förlorad biodiversitet och frånvaro av den service som naturen bjuder på, kan visa sig vara ett ännu större problem för oss. Klimatförändringarna är i det sammanhanget blott ännu ett problem, på toppen av en lång rad hot mot denna biodiversitet – föroreningar, exploatering, förlorade habitat osv. Då är det kanske inte så konstigt att man ibland frågar sig: Är det verkligen lönt? Är mitt arbete till någon nytta? Men med ett arbete som mitt så måste man tro på att det är till nytta, för annars är man sakta men säkert på väg mot en mental utförsbacke.
Det finns också ljusglimtar inom miljöarbetet som gör det lite mer uthärdligt att arbeta med. Om vi ser på arbetet med fiskeri så har många miljöorganisationer, inklusive min egen, under många år använt stora resurser för att arbeta med, vi kan kalla dem, ”de onda fiskarna” – de som t ex använder bomber och sprider cyanid. I gengäld har vi använt allt för lite tid och kraft på ”de goda fiskarna” – de som vill att deras omgivning ska förbli intakt, så att deras barn också kan bli fiskare och leva ett gott liv. En fiskare sa en gång till mig: det ska räcka med att vi bara börjar göra något olagligt, så ska ni komma springandes.
Och så har det nog varit lite grann – men nu är det slut med det.
Nu arbetar vi tillsammans med dem som vill det goda och som är ute efter samma resultat som vi. Vi försöker att skapa allianser och hjälper goda producenter att finna en bra marknad, ärliga uppköpare och sunda användare. Resurserna har blivit knappa och på alla nivåer är det idag någon som vill det goda – antingen för det att man tar ansvar för vår planet eller för att det är ekonomiskt mest lönsamt. De bakomliggande orsakerna är egentligen oviktiga så länge resultatet är det rätta. Men det handlar också om att finna en balans, en slags yin/yang mellan den deprimerande och den upplyftande informationen, om att en gång emellanåt lyfta blicken från datorskärmen, gå en promenad i en skön grön skog, njuta av olika dofter och lyssna till naturen, snorkla över ett rev fullt med färgrika koraller, känna glädjen sprida sig i kroppen när en valhaj glider förbi, fånga blicken från en havssköldpaddas gråblå ögon, bli biten i fingret av en clownfisk, hänga helt orörlig mitt i ett gigantiskt stim med sardiner och känna djup respekt för de vackra och fulländade hajarna som levt på den här planeten mycket längre än människan gjort – och dra slutsatsen att det nog finns en mening med att de finns här på jorden, även om de inte har utvecklats till att bli ”civiliserade” väsen som vi människor, som kan tillverka atombomber och...