X-factor
Jakten på miniubåten X5
Man hör ofta talas om mäktiga skeppsvrak som hittas i djupen. Men hur är det med de vrak som inte tycks vilja att deras viloplats ska bli funnen? Leigh Bishop åker långt norr om polcirkeln i jakten på ”den där som kom undan” – eller gjorde den det?
Det där är inte X5. Jag repeterar det är inte X5. En stunds tystnad infann sig innan Carl svarade. ”Ja, jag ser det!”
Det såg ut som vraket efter en lite träskuta med teakdäck, knappt 15 meter lång. Små knapar kunde skönjas och när vi vände blicken åt andra hållet, ett roder. Jag aktiverade mikrofonen som var fäst på min helmask: ”Den har en positiv akter. Detta är definitivt inte X5”.
Kaafjord
Carl kastade arga blickar på mig. Jag förstod budskapet att det vore bäst om jag inte sa något mer. Vi kom upp till ytan och möttes av ett slokörat tv-team. De brydde sig inte längre om att kånka runt de tunga kamerorna på sina axlar. De hade redan hört den dåliga nyheten via ytkommunikationen. Efter att ha gått igenom åtskilliga mängder data hade vi rest tillbaka till Norge i tron att vraket efter den lilla segelskutan, som nu låg jämns med havsbottnen och med segelmasten i 90 graders vinkel, utgjorde våra drömmars mål – miniubåten X5 – som vi hade sökt efter i flera års tid.
Det var ett tungt bakslag. Den side-scan sonar bild, som vi hade hittat gömd bland all data från den förra expeditionen, såg precis ut som vi tänkte oss att en allvarligt skadad miniubåt skulle se ut 60 år efter att den sjönk. Men istället för ett litet periskop hade vi upptäckt en segelmast. Storleken på vraket, till och med något som såg ut som sprängladdningar, indikerade att vi hade hittat rätt vrak. X5:ans position var ett av Andra Världskrigets största mysterier. Medan vi tyst tog av oss våra rebreathrar och blickade mot den snöklädda kusten vid Kaafjord, visste varenda medlem i teamet att vi var tvungna att gå tillbaka till ritbordet. X5:ans exakta position var fortfarande ett mysterium.
Sex miniubåtar
Operation Source var en av de mest häpnadsväckande händelserna under kriget. Den brittiska flottan skulle med hjälp av miniubåtar anfalla det tyska slagskeppet Tirpitz. Den brittiska marinstaben hade kläckt en djärv plan där man skulle använda små ubåtar för att fästa högexplosiva minor under slagskeppets köl. Den 22 september 1943 avseglade sex så kallade X-crafts från Skottland för att sänka fartyget som låg för ankar i Norge. Tre av miniubåtarna nådde aldrig de norska fjordarna och X5, där löjtnant Henty-Creer hade befälet, antogs ha sänkts av tyskarna. Endast X6 och X7 genomförde attacken. Både löjtnant Donald Cameron i X6 och löjtnant Godfrey Place i X7 lyckades framgångsrikt placera sina sprängladdningar, men tvingades därefter att ge upp. Båda befälhavarna tilldelades Viktoriakorset. Även om Tirpitz inte sänktes så var hon inte stridsduglig förrän i april 1944.
Löjtnant Henty-Creer, befälhavare på X5, och hans besättning återsågs aldrig. Inte heller fick han eller någon i manskapet någon postum utmärkelse. Klarade sig X5 igenom försvarsanordningarna som omgav Tirpitz så att man kunna fästa sprängladdningarna på slagskeppets köl? Om så var fallet borde löjtnant Henty-...
