Zanzibar

Dagen flöt på bra. Klockan var bara halv tio på förmiddagen. Jag hade anlänt med flyg två timmar tidigare. Cessnan tog oss från Dar es Salaam till västra kusten på ön Unguja – vanligtvis känd som Zanzibar. Efter tio minuter i taxi stod jag i receptionen på One Ocean Divers.
One Ocean startades i Stone Town för 14 år sedan. Verksamheten togs över 1999 av australiern Gary Greig och hans sydafrikanska fru Gail. Nu driver de fem anläggningar runt ön. Dykprylarna lades fram medan jag fick nybryggt kaffe. Sedan promenerade vi förbi palmerna ner till den lilla stranden och ombord på vår väntande dhow.
Vi hann bekanta oss under den makliga färden till ett rev vid Bawe Island. Jag lyckades snabbt identifiera en amerikan av sorten ”har-sett-allt-och-upplevt-allt-på-25-dyk” och undvek att få honom som dykkompis.

Livbåt
Vraket blev lite av en missräkning. Genomgången hölls av vår guide Amani. Han fick med allt viktigt och var noggrann vad gällde säkerhetsrutiner. Men han sade ingenting om storleken på vraket. Min första tanke var: ”med en livbåt i den storleken måste vraket vara enormt”. Tanken övergick snabbt i besvikelse. Livbåten var precis vad vi hade kommit dit för att titta på.
Vraket hyste ett stort stim av randiga taggmalar och några långa spön av vidjekorall. Det beståndet decimerades med en på grund av några märkliga övningar i avvägning utförda av vår vän från andra sidan av Atlanten. Dykplanen föreskrev sedan att vi skulle simma över sandbottnen till yttersta kanten på ett rev. Där bodde en skorpionfisk och ett sortiment tryckarfiskar, fjärilsfiskar och vimpelfiskar.
Så småningom puttrade båten vidare mot Aquarium på Murogo Reef. Vid det laget kurrade våra magar. Besättningen dukade upp en lunchbuffé värdig sultanen av Oman – vars släkt en gång härskade över Zanzibar och var Afrikas mest framgångsrika slav- och kryddhandlare.
Samosas, vårrullar, chapatti och färsk frukt krävde att vi fick smälta maten en bra stund. Vi ägnade tiden åt att försöka övertyga vår expert från USA att han verkligen skulle råka illa ut om han blev stucken av en stenfisk.

Närgången sugfisk
På nästa dyk var sikten ungefär 15 meter. Men stället förtjänade faktiskt sitt namn. Bordskoraller och tallrikskoraller dekorerade revet. Vi såg vanlig drakfisk, massor av olika nakensnäckor, en slingrande muräna, eremitkräftor, ofantliga solfjäderskoraller, en jättemussla och två blåfläckiga stingrockor.
Platsens höjdpunkt var en sugfisk. Den fattade tycke för Kapten Amerikas nakna ben. Hans jämrande påminde vagt om delfinkvitter medan han snodde runt och försökte undvika sugfiskens närmanden.
Tillbaka på vår dhow blev han upplyst om att sugfiskar gillar att lifta med hajar. Och att den ena sorten aldrig är långt från den andra. ”Jag kunde ju ha blivit dödad” kved han. ”Rätt åt dig” tänkte vi.
Runt Stone Town är det ganska gott om rev. Det finns också andra...