DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

På drift mot det okända

– en dykares mardröm

Af: Ethan Daniels

Har du någon gång tänkt på hur det skulle kännas att komma bort från dykbåten? Hur du än vrider och vänder dig ser du inte tillstymmelse till den välbekanta siluetten. Och närmaste land är så långt bort att en simtur inte är att tänka på. Ethan Daniels fick uppleva just detta under en nyårsafton.

Vi hade spolats runt på öde vidder av öppen ocean i timmar. Eftermiddagssolen kröp närmare horisonten än jag ville tänka på. Dystert hotande regnmoln nalkades allt mer. Havsytan övergick i ständigt växlande stålgrått. Allt verkade hopplöst.
Platsen var tio sjömil ut till havs i Filippinska Sjön. Jag flöt tillsammans med en grupp på åtta andra dykare. Vind och havsströmmar hade oss helt i sitt våld. Vi försökte strunta i hajarna nedanför oss…
Dagen hade börjat likadant som många andra i det tropiska paradiset Palau. Vädret var lugnt och vackert. Vattnen runt huvudstaden Koror låg spegelblanka. Allt verkade idealiskt för att dyka längs de spännande revväggarna runt ön Peleliu. Ön är känd för de förfärliga händelserna där under andra världskriget. Den ligger i södra spetsen av ögruppen Palau. Där möter (det inte alls så Stilla) Havet Filippinska Sjön med hårresande snabba havsströmmar och mäktiga dyningar. Just sådana förhållanden gör att dykare ofta kan få se stora högsjöarter på nära håll.
Gruppen på åtta dykare under min ledning hade rullat baklänges i vattnet vid Peleliu Wall. Väggen där är dramatisk och klädd med mjukkoraller. Vi drev långsamt längs branten. Då och då stannade vi till för att titta på hur täta moln av revfiskar dansade i den lätta strömmen. Solfjäderskoraller, havsanemoner och spongier sköt fram från det vertikala stupet. Grå revhajar patrullerade ute i det intensivt blå vattnet.
Under ytintervallet tog dykarna en tur genom de historiska slagfälten på Peleliu. Då lade jag märke till att vinden hade börjat göra små vita gäss på vågtopparna. Fortfarande såg havet ut att ligga tillräckligt lugnt för att dyka säkert. På tillbakaresan åkte vi därför till Peleliu Express för dagens andra dyk.

Önsketänkande
Visst finns det dykställen som är vackrare och mera njutningsfyllda. Peleliu Express kan å andra sidan ta andan ur vilken härdad dykräv som helst – om dagen är den rätta. Stora hammarhajar, valhaj, segelfisk och enorma mängder ofantliga taggmakrillar finns att se där. De kryssar omkring i det blå utanför revet med massor av revhajar. Stället kan vara lika hänförande som något annat på jorden. Men strömmen var uppenbar. Ytan krusades tydligt precis där vi skulle hoppa i.
På genomgången beskrev jag utförligt hur viktigt det var att vi måste hålla ihop. Vi skulle ta oss till ett speciellt ställe på revplatån. Alla utom en gick i vattnet som planerat. Dykaren som stannade kvar ombord ville ha sin luftflaska utbytt. Han hade bara fått 190 bar i den.
Under tiden drev vi andra bort från revkanten där vi ville vara och upp över platån. Kaptenen bytte snabbt ut dykarens flaska. Vid det laget hade vår drivande grupp hamnat långt bort från revväggen. Vi hade kanske lyckats ta oss till rätt plats på platån om vi hade dykt ner omedelbart och tagit oss dit med några kraftiga fensparkar. Nu var den manövern rena önsketänkandet.
 
Mot avgrunden
...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser