DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

Vita lögner

Av: John Liddiard

Nybörjarkurser i dykning kan gå väldigt snabbt. Därför händer det att viss information förenklas. Istället för ”grått” görs den lättbegripligt svart och vit. Därför är det mödan värt att utvärdera sådan information på nytt senare. Vi tittar närmare på några vita lögner som nästan alla dykare mött, men kanske aldrig vågat ifrågasätta.

Har du tvingats förklara något komplicerat för ett barn? Då känner du till de där små (och ibland rätt stora!) vita lögnerna vi drar till med. Den där sortens förklaringar vi tar till på frågor som ”Varifrån kommer bebisar?” eller ”Varför har jag en sån här som min syrra inte har?”
Dra till med smålögner är något vi gör för att undvika tillkrånglade förklaringar. Vi tror att förklaringen blir för svår för frågaren att förstå. Vi vill dra ihop det viktigaste utan att gå in på detaljer. Vi vill skydda oss själva mot att bli indragna i en utförlig diskussion. Vita lögner är en enkel väg att smita.
Sådana upplägg för att förklara saker begränsas inte till barn. De fortsätter upp i vuxen ålder – ibland till ren överdrift. Tänk på alla försmädligt nedlåtande svar som politiker ger i sina försök att överförenkla sammanhangen för oss väljare.
Saken har paralleller inom dykningen. Förvånar det någon?

Håll aldrig andan

En av de första saker varje instruktör säger till sina elever är: ”Fortsätt bara att andas. Vad som än händer – håll aldrig andan.” Till på köpet får nybörjare lära sig att blåsa små bubblor så snart de inte har regulatorn i munnen. Då kan instruktören bara med ett snabbt ögonkast kolla att eleven inte håller andan.
Underligt nog börjar erfarna dykare snart att hålla andan. Av en hel massa olika skäl. En orsak är snålandning. Vi behåller varje inandning en stund extra för att sänka luftförbrukningen. Enligt alla instruktionsböcker ska man inte göra så. Ändå gör alla det i större eller mindre utsträckning. Vi lär oss också genom bitter erfarenhet att överdriven snålandning leder till dånande huvudvärk.
Vi använder också luften i lungorna för att finjustera avvägningen. Vi andas ut och väntar med att andas in för att påskynda en nedstigning. Vi andas in djupt och håller andan för att stoppa nedstigningen. Vi andas in lite extra för att gå upp en bit.
Fotografer håller ofta andan i en minut eller mera. Annars skrämmer bubblorna fisken framför kameran. Det händer också att de ber fotomodeller att hålla andan. De vill slippa bubblorna i bilden.
Naturligtvis är det bättre att göra allt sådant genom att fördröja en inandning än genom att stoppa en utandning. Låt oss titta på saken mer i detalj.
Hålla andan kan egentligen bara bli farligt i en enda situation. Under uppstigning! Snarare än det svepande rådet till nybörjare att ”andas hela tiden och aldrig hålla andan” borde en mer exakt version av rådet vara: ”Var väldigt försiktig med hur länge du håller andan när du är på väg upp.”
Kan du tänka dig det på en nybörjarkurs? Det skulle leda till oändliga diskussioner om alla tänkbara och otänkbara situationer. Om vilken sorts andning som skulle anses säker under vilka omständigheter. Därför får nybörjarelever den förenklade versionen.

Bär alltid kniv

Dykarkniven är en del av den standardutrustning vi alla antas vara försedda...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser