Håll andan!
– Första delen
Fridykning som tävlingsgren har på senare år börjat utmärka sig på allvar. Hela tiden bryts nya gränser och sätts nya rekord. I den första av två artiklar om apnea berättar världsmästaren Stig Åvall Severinsen om fysiologi, historia, metoder och tävlingsgrenar. Andra delen kommer i nästa nummer. Där ska Stig bjuda in oss till träningen. Han ska avslöja hur en rad praktiska övningar går till. Moment som också dykare med flaska kan ha nytta av!
I den här första artikeln tänker jag ge en inblick i fridykningens magiska universum. När och var startade alltihop? Vilka grenar tävlar man i? Hur påverkas den mänskliga organismen när den nedsänkes i vatten?
Fridykning är långt ifrån något nytt fenomen. Den har existerat i tusentals år. Mest välkända är säkerligen pärlfiskarna i Stilla Havet och svampfiskarna i Medelhavet. Men vi kan ju fundera lite på vår egen kulturella bakgrund. I Danmark ligger enorma ”kökkenmöddingar” av ostron- och musselskal kring stenåldersboplatserna. Skräphögarna bär vittnesbörd om livlig aktivitet i havet för att samla föda och handelsvaror – åtminstone i Danmark under stenåldern.
Dyka medan man håller andan kallas också ”apnea”. Ordet härstammar från grekiskan. Det betyder ”utan luft” (a = utan och pnein = luft/andetag). Vi känner ordet även från ”sömnapné” Där betecknar ordet ett sjukdomstillstånd där kroppen helt enkelt ”glömmer” att andas medan man sover. Apnea eller fridykning är alltså allt det man kan göra under vattenytan på bara ett enda andetag.
Historik Världens första väl beskrivna fridyk återfinns i italienska flottans arkiv. Där berättas hur den grekiske svampfiskaren Georghios Haggi Statti återfann ett stort ankare. År 1913 hade ankaret förlorats från ett italienskt krigsfartyg. Fiskaren var en oansenlig mager man. Skeppsläkaren trodde vid sin undersökning att Georghios inte alls skulle klara av att dyka. Men det kunde han. Han kunde stanna nere i mer än 6 minuter och nå djup ner till 100 meter. Med sin 7 kilo tunga granitplatta kastade han sig ner mot havsbottnen. Han erhöll en ståtlig belöning för att ha återfunnit ankaret. Han fick nämligen tillstånd att fiska med dynamit. Sådant var eljest förbehållet militären.
Fridykning som tävlingssport började på 1950-talet. En historisk duell utkämpades från 60- till 80-talet mellan fransmannen Jacques Mayol och italienaren Enzo Maiorca. Striden förevigades i Luc Bessons kultfilm ”Det Stora Blå” från 1988. Filmens handling är fritt fabulerad. Ändå är filmen en pärla. Med den blev fridykning allmänt känd på allvar. Redan år 1961 passerade Enzo Maiorca en milstolpe. Då bröt han nämligen den magiska 50-metersgränsen. Dåtidens forskare hade fastslagit att djupare dyk än så skulle medföra en säker död. Ännu en milstolpe passerades 1976. Då dök Jacques Mayol till 101 meter.
Sent på 80-talet och genom hela 90-talet intogs fridykarscenen av kubanen Pipin och italienaren Umberto Pelizzari. Den senare hade gått i ”mästarlära” hos Jacques Mayol. De två satte rekord på löpande band. Liksom sina föregångare hade de knappast någon konkurrens från andra. Men det kom att ändra sig. År 1996 avhöll den nybildade organisationen AIDA (Association Internationale pour le développement de l’apnée) sina första världsmästerskap. Sedan dess har massor av vatten runnit ut i havet. AIDA har nu medlemmar i alla hörn av världen. Varje år arrangeras otaliga tävlingar. Allt från lokala...
