Bur eller inte bur?
Är det försvarligt?
Stående på knä på en gul järnstång i midjedjupt vatten väntar jag i den kyliga Atlanten. Buren skramlar och ruskar när båten stampar i ankartrossen. Pulser av adrenalin får mig att glömma det niogradiga vattnet. Ovanför mig trängs en ivrig grupp om utrymmet. Alla tittar förväntansfullt ner i vattnet. Vi är här för att möta ett sägenomspunnet rovdjur – den stora vithajen.
I den ökande upphetsningen hojtar skepparen – Ner med dykarn – ner! Jag tar ett djupt andetag och störtar med huvudet före ner till burens botten. Snart driver bubblorna iväg. En omisskännlig gestalt uppenbarar sig. Den tycks inte behöva röra en fena för att utan möda glida fram genom vattnet.
Gansbaai är ryktbart för sina stora hajar. De försörjer i sin tur en blomstrande verksamhet med burdykning. Bara det här året fick Sydafrikas naturvårdsmyndighet DEA ta emot 26 ansökningar från företag som ville ägna sig åt det. Hela 14 av dem var nya i branschen.
Alla är inte förtjusta över utvecklingen. De ifrågasätter den här sortens turism. Främsta bekymret är om hajarnas beteende förändras. De kommer ju att förknippa människor i vattnet med mat. Kan det resultera i ökad risk för hajattacker?
Försynt sida
I ett samhälle med delade åsikter tar jag mig fram längs Highway 2 från Kapstaden mot Gansbaai. Jag ska träffa Mike Rutzen. Han är internationellt känd som ”Shark Man” från sina dokumentärer. Där fridyker han med vithajar. Jag vill ta reda på vad debatten handlar om.
I det tidiga gryningsljuset står jag bredvid Mike med utsikt över hamnen i Kleinbaai strax söder om Gansbaai. Vi dricker starkt kaffe medan han visar mig runt i den rymliga foajén utanför kontoret till Shark Diving Unlimited (SDU). Bilder från några av de skickligaste dykande fotograferna och filmarna från hela världen pryder väggarna. De är gåvor från närgångna hajmöten som Mike och hans team har hjälpt till med.
En bild fångar min uppmärksamhet. Den visar Mike och en haj. Han simmar fritt utan bur mot en annalkande vithaj.
Enligt Mike – och i motsats till den allmänna uppfattningen – har vithajen en försynt sida i sin natur.
– Tänk om vithajar betraktade människor som mat. Då skulle vi ha ett jätteproblem. Lyckligtvis smakar vi som mager kyckling jämfört med en fet och fin pälssäl från Kap, berättar han med en glöd grundad i personlig erfarenhet.
Betingning?
Varför dyka utan bur?
– Det handlar dels om att lära sig mer om de ståtliga djuren. Dels om att ändra människors uppfattning om dem, att visa hela världen att vithajar inte är sådana blodtörstiga mördarmaskiner de har utmålats som i media.
Bilden i foajén stannar kvar på min näthinna under resten av min vistelse. Under tiden funderar jag vidare på varför åsikterna går så vitt isär.
För eller emot, Sydafrikas vithajsturism är här för att stanna. Verksamheten har pågått ända sedan arten fridlystes enligt lag 1991. Alla turismens...
