Calvis flygande fästning

Vi gör ett par svängar ut över Medelhavet innan det blir vår tur att landa på flygplatsen vid Korsikas huvudstad Bastia. Genom kabinfönstret i planet ser ön helt obebodd och öde ut. Det syns inte många tecken på mänsklig aktivitet. Bergstrakterna förefaller oframkomliga och snarast ogästvänliga. Överallt ser man den berömda macchian. Den särpräglade växtligheten täcker ungefär halva ön. Den finns även på andra ställen i medelhavsområdet. Just på Korsika är den särskilt utbredd och karakteristisk. ”U macchju” heter den på korsikanska. Det är en städsegrön buskskog med många olika arter. Alla är hårdföra. Ofta taggiga eller rentav giftiga.
I macchian härskar en kryddig doft. Den härstammar från myrtenblommor, olika eterneller och bladen på rosmarin och citrusträd. Doften är inte helt olik en ask med ”Herbes de Provençe”. Det var precis den aromen från macchian på hans födelseö som Napoleon aldrig kunde glömma.
Landskapets bergighet fortsätter ner under havsytan runt Korsika. Klippor, klyftor, raviner och lodräta väggar väntar på att bli utforskade. I stället för med macchia är klipporna på bottnen vackert dekorerade med koraller och spongier. De ger sceneriet tjusiga och nästan tropiska färger.
Korsikanerna är lyckligtvis väl medvetna om öns resurser under ytan. Det pågår inte mycket fiske i närheten av kusten. Flera av de bästa dykområdena ligger inom marina fredade naturreservat. Dessutom finns det i stort sett ingen industri och inte mycket lantbruk på ön. Avrinningen av spillvatten är alltså strängt begränsad. Öns djurliv under vatten kan därför mäta sig med det bästa som Medelhavet har att bjuda på. Där utöver lockar Korsika dykare med något helt speciellt. Det finns inte många skeppsvrak kring ön. Ändå har andra världskriget satt sina spår i farvattnen. Åtskilliga lätt tillgängliga och inbjudande bevingade vrak ligger och väntar på dykande flygentusiaster.

Flygande fästning
Vi har åkt i bara fyra minuter med gummibåten från dykcentret Castille Plongeé. Då stannar båten. Jag tänker att det måste vara för att släppa av de andra dykarna. De ska göra ett grunt dyk längs klipporna nedanför citadellet som tronar över Calvi. Men nej. Vi ska i vattnet allihop. Tillsammans med en holländare och min korsikanske guide Christophe ska vi dyka på vraket efter en B-17 – ”Flying Fortress”. Jag har dykt på en del flygplansvrak förr. Men det här är det största. Därför går jag ner med viss spänning och viker ut blixtarmarna på kameran. Sikten är bra. Ändå skulle jag ha föredragit att dyka närmare mitt på dagen. Nu har det dragit ut en bit frampå eftermiddagen. Solen kommer inte att tränga ner så bra på 28 meter. Där lade sig maskinen under ett försök att nödlanda 1942.
Först simmar vi över karga sten- och sandbottnar med spridda områden av tång. Så ser jag ammunitionen. Den ligger utströdd över bottnen. Planet släppte bomberna innan det träffade vattenytan. Vi borde inte vara långt bort...