El Miniya
CDWS presenterar egyptiska vrak
El Miniya är även känd som El Mina eller Harbour Wreck. ”Hamnvraket” ligger på ganska kort avstånd från New Marina i Hurghada. Den 58 meter långa egyptiska minsveparen T-430 sänktes av israeliskt jaktflyg den 6 februari 1970. Hon lade sig till vila på havsbottnen på 30 meters djup alldeles intill kusten.
Mellan 1956 och 1962 köpte Egypten fem sovjetiska minsvepare av typen T-43. Ursprungligen var de byggda i Leningrad och Kerch från 1946 till 1948. De hade ett djupgående på 2,4 meter och ett deplacement på 569 ton med full last. Maskinerna var två fyrtakts turboladdade dieselmotorer av typen 9D med 2 200 hästkrafter och en toppfart på 14 knop. De fyra andra fartygens öde är okänt. Samma år som Miniya gick förlorad köptes ytterligare två fartyg in – Assiut och Sinai. Den sistnämnda kan idag ses liggande i Hurghada. Där kan vi redan över vatten få en uppfattning om hur Miniya såg ut en gång.
Miniya gick under tre år efter det krig som senare kallades sexdagarskriget mellan Egypten och israeliska styrkor 1967. Som ett resultat av konflikten ockuperade Israel Sinaihalvön fram till 1982. I övrigt finns inte mycket information om angreppet på El Miniya.
Idag ligger vraket på sin styrbordssida. Det är relativt intakt med undantag för ett gapande hål nära stäven på styrbord. Djupet mellan 18 och 30 meter gör det till ett idealiskt dykmål för nitrox. Det är möjligt att gå in i vraket men lina rekommenderas starkt. Sikten inne i skrovet kan bli helt fördärvad av grums.
Jämfört med andra välkända vrak i Röda Havet är El Miniya långt ifrån lika stor som exempelvis Thistlegorm eller Salem Express. Man hinner lätt med att utforska hela vraket på ett dyk. Det finns inte så mycket djurliv ombord förutom ett par muränor, glasfisk och putsarräkor. I gengäld hittar man massor av intressanta vrakdetaljer. De gör Miniya till ett spännande vrak att besöka.
Normalt simmar man ner till aktern och fortsätter längs vraket till fören på cirka 25 meters djup. På vägen ser man både bryggan och däcken. Bland höjdpunkterna är propellrarna och fyra automatkanoner avsedda som luftvärnsartilleri. Ammunition ligger utströdd över havsbottnen.
Andra populära detaljer är skorstenen med en liten lejdare på styrbordssidan. I fören har bombdetonationen rivit upp ett hål i bordläggningen. Där går det att komma in till hytterna och maskinrummet. Men bara om man har rätt utbildning, rätt utrustning och tillräcklig erfarenhet av att genomföra sådana äventyr säkert.
Ankarkättingen är enorm och ligger huller om buller. Den påminner om att fartyget låg för ankar när flyget anföll. Mot slutet av dyket kan man utforska skrovsidan på 18 meter. Sedan beger man sig tillbaka till akterpartiet och gör uppstigningen därifrån, en simtur på 58 meter som inte tar så lång tid. Den ger en annorlunda syn på det forna sovjetiska krigsfartyget.