Fridykning Fridykning

Fridykning – Extrem stress i total harmoni

Freediving and Fundiving, båda är lika viktigt för en atlet och för att orka prestera. All tid i havet är bra, oavsett om man dyker för att möta en undervattensfotograf eller havets botten.

Djupträning, med näsklämma och s.k. FRC dyk (Functional Residual Volume) där man andas ut luft vid ytan, håller andan och sedan sakta sjunker nedåt för att främst träna och förbättra sin tryckutjämning.

Medelhavet utanför Kaş, Turkiet, erbjuder fantastisk fin fridykning under sommarhalvåret och har huserat tusentals fridykare för träning och flera VM.

Fridykning handlar inte om att vinna emot naturen - utan att vara med sig själv med naturen. Friheten att kunna dyka ned tillsammans med andra däggdjur såsom delfiner och valar är en magisk känsla som slår alla medaljer och podium.

Kaskeloter kan hålla andan i 90 minuter och dyka ned till 2000 meters djup där de jagar jättebläckfiskar i totalt mörker. Att dyka bredvid dem vid ytan är som att möta en stor snäll buss som enkelt hade kunnat köra över dig, men som väljer att harmlöst passera förbi medan den klickar sig fram med sin ekolokalisering.

Fridykning handlar lika mycket om att utforska havens djup som att dyka djup inåt. Många upplever ett meditativt tillstånd och total avslappning under fridykning trots det extrema tryck, kyla och mörker som man utsätts för under ytan.

vitspetshajen är känd för sina långa fenor med vita spetsar. Den är en långsam men nyfiken jägare som ofta letar efter mat runt vrak och följer havsströmmar. Att möta denna långkörare till havs inger respekt och påminner om att man alltid måste vara medveten om sin omgivning, samt behålla sitt lugn.

Att dyka med en monofena är den snabbaste men också enligt många, svåraste disciplinen. Du känner dig antingen som en graciös delfin eller som en klumpig säl i vattnet! Tekniken liknar fjärilsim där många duktiga fridykare är före detta simmare som växlat sport.

Kaskeloter ser inte snabba ut men är extremt graciösa och glider enkelt ifrån både människor och båtar när de vill och behöver. När de simmar vid ytan är det ofta för att vila och andas, där de ventilerar ut den enorma mängd koldioxid som de ackumulerat efter de djupa dyken och andhållningen.

Kaskeloter är extremt sociala och har världens största hjärna, sex gånger större än människans. Deras hjärnor är högt utvecklade med spindelceller som spelar en viktig roll i socialt beteende, känslor och beslutsfattande.

Efter ca 10 meters djup är våra lungor så ihoptryckta att vi blir neutrala i vattnet och sen börjar sjunka nedåt vid ca 15 meters djup. Detta innebär att vi får samma densitet som vattnet och kan flyga omkring relativt enkelt under ytan, utan att göra av med för mycket livsviktigt syre som behövs för att ta sig upp till ytan igen.

Havet kring Grönland fryser vid ca -2 grader celsius vilket är under vattens normala fryspunkt vid 0 grader. Att fridyka under packisen och isbergen på Grönland var mäktigt och krävde ett år av förberedelser. Isbergen jag dök under var allt från 5-15 meter djupa under ytan och består av sötvatten eftersom de ursprungligen bildas från snö som packats ihop till glaciäris. När de driver in i packis, som oftast är fruset saltvatten, påverkas de av omgivande temperaturer, vattnets salinitet och strömmar som även jag fick lära mig och anpassa mig efter under världsrekordet.

Du kan fridyka i alla vatten. Enkelheten i att ta på sig en tunn våtdräkt och dyka ned i det varma medelhavet på sommaren blir extra uppskattat när man genomgått den tidskrävande och komplexa påtagningen av en 7 mm våtdräkt frusen på isen under vintern. Kontrasterna med fridykning är nästintill en sport i sig att bli bra på.

Möjligheten att utforska havets djup med enbart sina lungor som hjälp innebär inte enbart en enorm frihet utan även en paus från bruset ovan ytan. Man kontrollerar det lilla man kan där nere, medan livet där uppe galopperar vidare.

Föregående Pausa Nästa

1 av 17

Fridykning

Extrem stress i total harmoni

Sida 3

att börja med fridykning, bestämde jag mig för att möta rädslan för havsisen. Tillsammans med ett filmteam som ville följa och dokumentera min resa så reste jag till Kulusuk på östra Grönland, där jag under vargavintern genomförde det längsta fridyket som någonsin gjorts av en människa under havsisen.

Inga dyktuber, inga säkerhetslinor, inga extra säkerhetshål eller extra dykare. Bara jag och ett andetag.

Det tog mig ett år med fokuserad träning, anpassning och hängivenhet för att bli den person som kunde genomföra dyket. Jag visualiserade mig själv i det mörka, kalla ishålet. Vem är jag där? Vad känner jag? Hur ser mitt tankesätt ut? Hur känns min kropp? Vilka tankar snurrar i mitt huvud?

Jag såg mig själv som ett pussel med olika bitar av färdigheter som jag behövde utveckla och utmaningar jag var tvungen att möta för att fullborda visionen. Under resans gång blev bitarna alltmer detaljerade – jag kunde zooma in på varje del för att förbättra och sedan zooma ut igen för att se helheten.

Jag tränade för att skapa en överkapacitet – en fysisk, mental och emotionell buffert för att hantera det oväntade. Jag visste att jag kunde dyka till över 70 meters djup, simma horisontellt mer än 200 meter, hålla andan i över 6 minuter och vistas utan våtdräkt i nollgradigt vatten i mer än 10 minuter. Men jag visste inte vad som väntade mig i det där mörkret. Jag kunde aldrig förbereda mig fullt ut på den yttre miljön – bara på min inre, där andningen var mitt ankare.

Och det jag mötte var bortom vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Is-stormar hindrade oss från att flyga till Grönland, 10 dagars träning och anpassning blev till 1 dag. Dyk- och kamerautrustning frös sönder på grund av -25 graders kyla på ytan och min enda våtdräkt sprack av de skarpa is kanterna kring mitt enter-hål. Strömmarna under packisen förstärktes och gjorde helt om vilket frös igen och blockerade mitt exit-hål så att jag inte kunde se det innan dyket. Stressen som miljön på Grönland innebar var övermäktig, allt som kunde gå fel gick fel. Det kändes som att Murphy fanns med oss varje sekund och fullkomligt krossade The Blue Mind Theory på ett nästan skrattretande sätt.

Personen jag visualiserat ett år innan var tvungen att vara fysiskt, mentalt och emotionellt starkare än vad jag någonsin trodde att jag skulle kunna vara. Regissören för filmteamet sa till mig att det var omöjligt och att vi misslyckats. Jag svarade honom att “Bra, då ska vi nu göra det omöjliga”, där jag valde att lita på min kropp och min kapacitet istället för de externa icke-kontrollerbara faktorerna.

När jag påbörjade dyket försvann allt, inte bara mina rädslor. Jag minns inte mitt sista andetag. Jag minns inte kylan. Jag minns inte tröttheten eller andnöden. Det enda jag minns är flow-tillståndet – ett tillstånd av totalt fokus utan att vara fokuserad. Varje cell i min kropp var som en pusselbit i perfekt harmoni, trots extrem stress.

Och jag gjorde det. Jag genomförde dyket. När jag kom upp på andra sidan fanns där ingen champagne, inga medaljer, ingen berömmelse. Bara isiga vindar som piskade, smärta och trötthet. Men inombords kände jag något som överglänste allt detta – frid, och den friden är min frihet.

Vinn med och inte emot dig själv
Resan mot min frihet gav mig en djupare förståelse för vad som krävs för att övervinna rädsla och begränsningar. När vi utmanar oss själva växer vi som människor. Vi blir inte bara starkare inom ett område eller med en pusselbit, utan som helhet – fysiskt, mentalt och emotionellt, där det riktiga arbetet sällan ger några medaljer.

Ditt pussel är unikt, och kan precis som mitt appliceras i många olika sammanhang. Att sträva efter att vara bäst inom något kan bli en begränsning i sig – det är troligtvis redan gjort. Att i stället sträva efter att vara unik, att skapa något eget, frigör inte bara din fulla potential utan kan också inspirera andra.

Att inspirera härstammar just från att andas in – Inspirare, där ju mer du kan andas fullt desto mer kan du andas ut och låta ditt andetag bli någon annans luft. Så sätt dina mål och våga

Sabang International Freediving Competition 2018 – Li Karlsén. Video: Freedive Nordic

How to Breathe Out Fear (Audio Podcast). Interview av Simon Sinek.

Läs artikeln i DYK #86:

SOME images:

Freediving and Fundiving, båda är lika viktigt för en atlet och för att orka prestera. All tid i havet är bra, oavsett om man dyker för att möta en undervattensfotograf eller havets botten.

Djupträning, med näsklämma och s.k. FRC dyk (Functional Residual Volume) där man andas ut luft vid ytan, håller andan och sedan sakta sjunker nedåt för att främst träna och förbättra sin tryckutjämning.

Medelhavet utanför Kaş, Turkiet, erbjuder fantastisk fin fridykning under sommarhalvåret och har huserat tusentals fridykare för träning och flera VM.

Fridykning handlar inte om att vinna emot naturen - utan att vara med sig själv med naturen. Friheten att kunna dyka ned tillsammans med andra däggdjur såsom delfiner och valar är en magisk känsla som slår alla medaljer och podium.