Great Lakes Revisited

►  Försenad resa
2021 hade Becky en inplanerad resa till Presque Isle och jag hade under året klarat av min MOD2-kurs på rebreather, vilket är ett krav för dessa resor. Jag anmälde mig direkt men resan ställdes in på grund av COVID-situationen. Resan flyttades fram ett år, och jag fick veta att tre andra svenskar hade bokat in sig på samma resa, men på grund av restriktioner blev det heller ingenting av det året.
Men så äntligen fick vi klartecken att dra iväg i början av juli 2023. Jag åkte en dag tidigare än de andra och mötte Fredrik, Jesper och Jan i Chicago, där vi hade bokat en Ford Expedition, den största bil som hyrbilsfirman hade. När vi skulle hämta bilen visade det sig att vi fick nöja oss med en Chevrolet Tahoe.Där stod vi med 12 stora väskor och ett antal handbagage och kliade oss i huvudet, men efter en stunds “Tetris” med väskorna lyckades vi dock få med oss allt. Köerna ut ur Chicago rullade bitvis långsamt, och vi blev tvungna att stanna en natt på vägen under den 72 mil långa resan från Chicago till hotellet i Rogers City, där vi skulle bo under veckan. Dagen därpå möter Becky, och hennes make David, oss på parkeringen till hotellet. Det är ett enkelt hotell, men med fint läge och sandstrand vid Lake Huron. Vi träffar också de andra deltagarna, som alla är amerikaner.

Resten av dagen ägnas åt förberedelser och att sätta ihop utrustningen och transportera den till dykbåtarna. Vi fyra svenskar hamnar på en egen båt och hälsas välkomna av skepparna Lindsay och Nick. Det är en snabbgående större aluminiumbåt med dubbla utombordare och finesser som dykhiss (vilket är ovanligt här). En innovativ detalj är de i höjdled justerbara ställen för våra rebreathers.

Första dyket
På söndagsmorgonen är det dags för vårt första dyk. Vraket heter Defiance, en tvåmastad skonare som byggdes 1848. Fartyget förliste 1854 efter en kollision med skeppet John J. Audubon (som blir vårt andra dyk för dagen). Båtturen tar ungefär 45 minuter innan vi är framme vid en vit boj som är märkt med vrakets namn.

Det är alltid lite spänt på första dyket på ett nytt ställe. Jag kollar utrustningen en extra gång och provandas en stund i loopen, innan jag får hjälp med bail-out-flaskorna och hoppar i.
Vattnet är azurblått och klart med knappt någon ström. Jag simmar fram till bojen och väntar på Janne som är min buddy. Vi kollar att inget bubblar och sjunker sedan ner längs linan vid bojen. Vattnet är ganska varmt, men kring 30 meter går vi igenom ett språngskikt, och temperaturen sjunker till fyra grader.

Det är förvånansvärt ljust och jag ser vraket i sin fulla längd under mig, när jag bromsar in på 55 meters djup - en nästan overklig syn! Jag stannar upp vid aktern och fotar medan Janne lyser upp och filmar. Vraket står helt kölrätt och är otroligt välbevarat med båda masterna fortfarande stående. Vi simmar förbi en liten skylight och fortsätter över lastrummen mot fören där jag...