Havssköldpaddor i resväskan

►  Förra året var jag och min familj i Ghana. Vi bodde vid den vackraste stranden, Busua Beach, och varje dag hoppades vi få se havssköldpaddor. Men det enda vi hittade var de tomma skalen på den lokala byns soptipp.

Det är svårt att klandra de fattiga fiskarna, eftersom de ofta kom hem efter fem dagar till sjöss utan någon fångst. Men det gör fortfarande ont hjärtat när man ser resterna av utrotningshotade djur som slaktats.

Havet eller soppgrytan
Två dagar före vår hemresa kom en fattig lokal fiskare tillbaka med en liten sköldpadda som jag köpte av honom och släppte ut i havet. På väg ut mot vågorna snubblade vi (nästan bokstavligen) över en enorm havslädersköldpadda som fångats. Naturligtvis köpte vi den fri också. Samma dag beslutade min son Alfred och jag att vi måste göra något: Ghanas sköldpaddor ska inte hamna i soppgrytan - de ska simma i havet och lägga ägg på stränderna. På något sätt måste de ge värde åt de fattiga lokala fiskarna.

Mer värd levande än död
Så uppstod projektet “Alfreds sköldpaddor” som syftar till att hjälpa havssköldpaddor, och som samtidigt belönar lokalbefolkningen som hjälp oss. Genom att hjälpa dem som hjälper sköldpaddorna kan vi skapa ett projekt där levande sköldpaddor har ett högre värde än de döda.

Samtidigt måste något göras åt den enorma mängden plast längs Ghanas stränder. Som dykare hatar jag plast och nedskräpning. Tyvärr älskar havssköldpaddor plastpåsar, i sin naiva tro att de är maneter. Att få bort plasten kommer därför att gynna sköldpaddor, underlätta för den lokala turismen och ekonomin, och samtidigt rädda mig från en hjärtattack av raseri när jag kommer på besök framöver.

Alfreds sköldpaddor
Vi döpte projektet till "Alfreds sköldpaddor", för det handlar om att ge honom och alla hans vänner en möjlighet att får se havssköldpaddor, även när de är vuxna. Det handlar också om att visa de yngsta att det är möjligt att göra skillnad här i livet.  ♦