HMS Myngs

Resan hemifrån hade varit lång. Vi närmade oss vrakplatsen utifrån öppna havet. På avstånd kunde jag urskilja vrakrester som stack upp ur vattnet. De såg ut som det rostiga bogpartiet på en ganska liten motorbåt. Först på närmare håll begrep jag storleksförhållandena och vad det egentligen handlade om.
Plåten var den skarpa stäven på ett krigsfartyg. Det jag först trodde var överbyggnaden var fundamenten till två bogkanoner. Jag kunde inte tro mina ögon. Hur kunde hela den egyptiska turistindustrin totalt ha missat det här vraket?

Genom nattmörkret
Jag kände inte vrakets position. Alltså kunde jag inte avslöja den för någon. Precis det var också meningen. Jag visste bara att vi befann oss långt söder om Hamata. Jag skulle kunna påstå att jag blev förd till vraket med ögonbindel. Det skulle vara lögn. Ändå – uttröttade efter den långa flygresan hade vi rest i fem timmar söderut från Hurghada. Färden gick mycket snabbt i en liten buss med omsorgsfullt fördragna gardiner.
Nog tyckte jag att jag kände igen den lilla fallfärdiga bryggan vid stranden. Vi kånkade ner vårt bagage och lastade det i två RIB-båtar. Sedan färjades vi i nattmörkret tvärs över viken till den väntande M/V Emperor Elite. Det var bara inledningen till resans tredje fas.
Vår nattliga sjöresa kändes lång. Alla låg och sov i sina hytter medan vi rusade fram i 16 knop. Det gällde att komma fram i tid nästa morgon. Jag hade lovat Mike Braun att inte skvallra om var vi skulle dyka. Han är General Manager för hela Emperor-flottan. Deras safaribåtar är de enda som för närvarande har tillstånd att dyka på vraket. Han fanns med personligen för att se till att jag höll mitt löfte.

Väl bevarad hemlighet
Inte bara vrakpositionen var hemlig. Jag hade också blivit strängt tillsagd att inte fotografera kustsilhuetten i närheten av vraket. Ahmed Fadel är chef för dykguiderna på Emperor. Han hade hunnit dyka på vraket. Men uppenbarligen var det ytterst få dykare som visste – eller tyckte det var värt besväret – att göra den långa sjöresan från Port Ghalib eller Hamata för att ta sig dit.
Steve Carmichael-Timson var tidigare sjöofficer. Nu är han vrakjägare på heltid. Han var den enda passageraren förutom jag på Emperor Elite. Även han hade fått svära på att hålla tyst. Han hade rest ner från England med en datoriserad sidsvepande sonar och en metalldetektor för undervattensbruk. Ingendera behövdes för att hitta det här vraket. Det låg mitt framför våra ögon!

Byggd för ubåtsbekämpning
Vid första anblicken tyckte han att vraket liknade en brittisk jagare ur Zuluklassen från Andra Världskriget. Efter hemkomsten tog det honom ingen tid alls att komma underfund med dess identitet. Det var HMS Myngs R06 – en jagare för ubåtsbekämpning byggd av Vickers Armstrong i Newcastle upon Tyne och sjösatt 1943. Fartyget togs i bruk 1944. Dess huvudsakliga beväpning bestod av 4,5-...