Keep on truckin’
– Sudan – the easy way
Allt som behövdes var en enda sväng åt fel håll. Hjärtat började dunka när läget stod klart för mig. Min livlösa kropp kanske skulle bärgas långt efter att jag fått slut på något att andas.
Vilken otäck känsla! Jag begrep att jag var instängd i ett vrak nattetid. Det är så enkelt att tappa orienteringen och simma vilse. Allt såg välbekant ut åt vilket håll jag än tittade. Men åt vilket håll jag än simmade möttes jag av ogenomtränglig stålplåt.
Vi gjorde tre eller fyra olika försök att hitta ut. Nu började våra ytterst försiktiga fentag röra upp slam och fördärva sikten. Min ilska över att inte finna det jag letade efter började övergå i rädsla. Skräcken för att vi kanske inte skulle hitta ut levande.
Hjärtat i halsgropen började ta sig ännu längre upp. Min dykkompis JT tycktes helt omedveten om krisläget. Jag ledde ju dyket…
Alla gör vi tabbar. Vid dykning får en del misstag dödliga konsekvenser. Jag hade dykt på UMBRIA många gånger förr. När JT bad mig att visa var Fiatbilarna stod tvekade jag inte ett ögonblick. Skillnaden var bara att det hade mörknat. Inga fläckar av blått dagsljus skvallrade om rätta vägen ut. Det var bara en fråga om det nattsvarta mörkret skulle visa sig vara ännu en återvändsgränd – eller vi skulle bli utsläppta ur plåtlabyrinten.
Flaskhög
Vi hade precis påbörjat dyket. Vi befann oss ganska grunt. Vi hade massvis med gas att andas. Ändå var det en otrolig lättnad att slutligen finna blinkfyren. Den hade jag för säkerhets skull placerat vid ingången.
En sådan blinkfyr räckte uppenbarligen inte. Jag fick lära mig en nyttig läxa. Enda bestående spåret av misstaget var en intressant toppnotering av min puls i loggen till min Galileo-dykdator. Jag trodde jag kände vraket utan och innan. Vi borde ändå ha använt linrulle och lina.
Jag insåg att vi var i fel lastrum samma ögonblick jag fick syn på en välbekant hög med flaskor. Då återfick jag orienteringen på ett ögonblick. Därifrån kunde jag ta oss direkt till bilarna. Men nu nöjde jag mig inte med bara att placera ut blinkfyren. Jag lämnade också min backuplampa fastknuten på stället där blinkfyren försvann utom synhåll.
Umbria är ett vrak man bara måste se om man är i närheten av Port Sudan. Under sitt tidigare namn Bahia Blanca hade hon som passagerar- och lastfartyg transporterat gods mellan Italien och Argentina under många förkrigsår. Senare såldes hon och fick nytt namn.
Sikten är sällan överdådig på Wingate Reef där hon ligger. Besättningen sänkte henne sedan hon blivit uppbringad och beslagtagen av Brittiska Flottan dagen innan Italien gick med i andra världskriget.
Världens vackraste vrak?
Umbria bjuder fortfarande på makalöst bra dykning. Hans Hass utnämnde henne till det vackraste vraket i världen. I lastrummen ligger stora högar av ammunition. Det är flygbomber och granater som skulle smugglas till Eritrea. Det var då ockuperat av...